torsdag 3 juni 2010

En resa .., så där mitt i livet.


Planering.

Öresundståget från Göteborg till Malmö är rejält försenat, men det är bara bra, då slipper man stå på evighetslånga perrongen och vänta på ystadtåget och när jag väl har klivit ombord, upptäcker jag Lena och Kjell Åberg som sitter mitt emot varandra och diskuterar vad som ska finnas på "trädgårdstallriken", den som serveras på deras café.

"Mangold ..?" hör jag Kjell säga.

Lena bläddrar i mattidningar och skriver ner sånt som verkar bra.

Mitt emot mig sitter fyra flickor i tolvårsåldern, alla från någon malmöskola och nu på väg till Tosselilla sommarland.

Alla har dom var sin I-pod och det pratas om Lady Gaga och vita naglar och någon pekar på den lilla i-podskärmen och visar hur skor ska se ut numera och det pratas om killar och om det där gula på fälten utanför tåget.

"Solrosor!" ropar en av flickorna.

"Nej, det är rapsfält ..", säger jag.

Flickan intill mig har slöja, flickan rakt mitt emot mig kan vara från något afrikanskt land .., intill henne en tös med arabiskt ursprung och intill henne, närmast fönstret, en pratglad fröken som kanske kommer från Sydamerika och jag tänker att så helt annorlunda detta är - ja, i jämförelse med min egen uppväxt -, där det mest exotiska var en klasskamrat som kom flyttande från Dalarna, annars var det mest malåbor och någon enstaka elev från Lainejaur, Mörttjärn eller Springliden!

Ja, och från Fårträsk, inte att förglömma.

Den pratglada flickan berättar lyriskt om Stockholm och hur vackert där är och att stan är uppbyggd på öar.

Det märks att hon inte är uppvuxen i Skåne.

Hon säger "laaaakrits", med a som i apa.

Dom andra uttalar det som "lackrits".

Och en pojke som pratar som Zlatan, tappar ut stora delar av sin läsk och det rinner på golvet och på hans joggingbyxor, men pojken hämtar papper och torkar och torkar, även på golvet.

"Himla bra gjort av dig!" säger trädgårds-Lena.

När vi har passerat Svarte och närmar oss Ystad, blir det alldeles tyst vid våra platser.

"Ååååå, titta .., havet!!" säger en av dem till slut.

En annan säger att hon minsann ska flytta till Ystad när hon blir vuxen.

Då är vi nästan framme.

2 kommentarer:

  1. Jag älskar dem, dina mitt-i-livet-berättelser!

    SvaraRadera
  2. mossfolk: och jag älskar dina hemma-i-karlskoga-land-hos-mamma-och-pappa-reportage!

    SvaraRadera