Det gäller att hålla tyst ...

När vingarna inte riktigt bär, kan man vila sig på en liten gren.


Inte långt från affären finns en talldunge.

Där, i toppen av tallarna, häckar ett stort antal Råkor.

Nu har råkorna fått småttingar som övar sig i flygandets svåra konst och gissa, hur svårt det är att lära sig att navigera i luften .., och så spännande är det, att småråkorna skriiiker av skräck-glädjekänslor.



Död.

Nästan varje morgon när jag cyklar till affären, ser jag döda råkor som ligger i gräset.

Herr eller fru Råka.

Skjutna.

Det är väl någon hyresgäst förstås, som retar sig på allt skränadet.

Talldungen har stått där i hur många år som helst och jag tänkte, när det byggdes lägenheter bara en bit därifrån, att hur ska detta gå?

Inte en aning har dom om vilket oväsen råkor kan föra?

Nu vet dom.

Och fy, vad jag tycker att det är ledsamt.