Och så cyklar jag hemåt och sista biten cyklar jag på trottoaren - fast man inte får - och framför mig går en kvinna och drar en rullstol och jag plingar lite och säger att ..."nu gör jag en liten omkörning här, men jag lovar att vara försiktig!" och kvinnan ler vänligt.
Precis när jag har parkerat min cykel, ser jag ju vem det är.
I rullstolen sitter nämligen en alldeles underbart rar kvinna, som under mina tretton år i kvartersbutiken var en trogen kund.
Alltid så rar och vänlig!
Nu är det säkert minst ett år sedan jag sist såg henne och jag tar i hand och hälsar och hon ler lika vänligt som alltid och jag får veta att det är dottern som är hennes sällskap.
"Få se .., vad var det du hette nu ...?" frågar jag kvinnan i rullstolen.
"Saga ..", säger hon.
Och jag får veta att Saga är jungfru och har arbetat som hårfrisörska.
Och att hon har tillbringat en hel månad på sjukhus.
Dottern heter Kerstin och har ett vackert armsmycke tillverkat av herr Arenhill, men inte den jag omedelbart tänker på, utan hans bror, Elon.
Och jag berättar om flytten till Halland och att vi kanske inte kommer att ses någon fler gång och då håller Saga hårt i min högra hand och jag kramar om och sedan är det tack och hej.
När jag låser upp min dörr, är hjärtat alldeles inutivarmt!
Mitt hjärta med!
SvaraRaderaUnderbart soooliga hälsningar från landet ;) Västergötland.
Mitt hjärta med när jag läser om ditt möte.
SvaraRaderaVad fint att du tog dig tid och berättade att du skulle flytta. Nu kan hon tänka på dig och veta vart du tog vägen...det är säkert de som inte kommer att veta. Som undrar var tog vår trevliga kassörska vägen?
....eller du kanske kan be dina härliga arbetskamrater att måla ett plakat och sätta upp i affären som talar om att du har flyttat till det gula huset i landet Halland? ;-)
S o F och Londongirl: ,-)
SvaraRaderaMen Saga .. hon handlar inte själv längre, så det blir inga bekymmer. Men det känns skönt att ha fått träffa henne.