Södra Frankrike. Anders köper glass av en italiensk försäljare.
Det var då det.
... ringer sonen.
Han är i Malmö och har idag gjort sin första dag i polisbil och han låter mer än glad, han låter
"Och du förstår mamma .., vi skulle in på verkstad med bilen och då säger kvinnan som jobbar där att .., ja, hon frågar om jag är Anders och jag fattar ju ingenting .., det visar sig att hon känner igen mig från din blogg ..., ja, hon brukar läsa där, ja, hon var jättetrevlig!" säger han glatt.
Och där sitter jag på altanen tillsammans med Gunnar från Jämtland och pensionatsvärden som är så irriterad på skatorna som äter upp hans körsbär (det är inte jag ...) och jag blir så lycklig för att jag hör glädjen hos ättapjötten, han som inte ville leka med dockor, utan hellre vara Zorro eller Spindelmannen ..., och som nu tycker att detta att vara polisaspirant är livet på en pinne och som berättar om den vänliga kvinnan.
Till dig, du för mig (kanske?) helt okända medmänniska/kvinna där på verkstaden: tack för snällorden!
Och så kommer ett mail:
"Hej!
Gissa vem som dök upp på min arbetsplats idag?
Jo din utomordentligt charmiga son!!!!
Jag kände igen honom direkt och den stackars gossen blev nog aaaaningens förvirrad när jag dök på honom och frågade om han var Anders.
Det är nästan kusligt, jag satt och läste "ifatt" på din blogg när jag åt frukost i morse, och tänkte i mitt stilla sinne, "jag undrar jag när kommer att träffa Anders", för jag har ju insett att det bara var en fråga om tid innan jag skulle stöta på honom.
Och mycket riktigt, framemot förmiddagen stiger en stilig gosse in till oss och jag mer eller mindre överfaller honom och frågar om han är Anders, vilket han ju glatt erkänner att han är.
Jag förklarar att jag läser din blogg och att det var roligt att träffa honom, men jag blev väldigt förvånad över att han inte pratade skånska, det var något jag bara hade tagit för givet att han skulle göra! :o)
Du har all heder av din son, han är genomtrevlig och jag är helt övertygad om att vi har fått en konstapel som kommer att vara en prydnad för kåren ;o)"
Tänk, så liten världen ändå är! hälsar konstapelns mamma.
Ja så roligt allt kan vara också, jättetrevligt att hon mailade till dig. Och förstår du har en gullig son, önskar honom lycka till i professionen. En hälsning till sambon också, nu har jag inga körsbär men det sägs att blåsa upp ballonger och hänga lite här och där i trädet hjälper eller skrämmer....kan ju vara värt att testa fast vet inte hur länge ballongerna håller....
SvaraRaderaDet var inga snällord alls, har ÄR ett under av trevlighet, sonen din.
SvaraRaderaHonom har du all heder av - det ska bli kul att följa honom i hans framtida yrkeskarriär :o)/t
*Fniss!* Det här om Anders på verkstan alltså.
SvaraRaderaJag dök på en bloggare på affären förra sommaren. Hon såg nämligen precis ut som på bilden på bloggen. Men senare har hon börjat blogga mer i skymundan.
Hur ska man förstå parentesen i körsbärsmeningen? Att du inte är den som äter upp körsbären, eller att du inte är arg på skatorna?
Cecilia N: ja, att jag inte är det minsta arg på skatorna, kanske ,-)
SvaraRaderaOch här sitter jag och blir så varm i hjärtat.
SvaraRaderaÅh, vilken underbar glädje att få höra sådana ord om sitt barn.
:)
SvaraRadera