Enjängd, var ordet.
... nu är man högtidligen inskriven i Systemet.
Det ska erkännas att det var aningen svettigt att slå sig ner framför en - av ett otal antal datorer - och så blev det till att skriva ner alla uppgifter, såväl på längden som på tvären.
När stunden var kommen att nedteckna alla utbildningar, log jag för mig själv.
En kameral 1 -årig kontorsutbildning 1969 där jag lärde mig att skriva jättesnabbt på maskin, kan det möjligen vara nåt?
Läraren, Rolf Götesson, kramade mig vid avslutningen och sa ..."å, Elisabet, jag har nog aldrig haft nån som tidigare suttit hela rasterna och slagit kilometerlånga slagremsor på en Addo X-maskin .., bara för att hon tyckte att det var så himla roligt!"
För att inte tala om den 1-åriga husmodersutbildningen hemma i Malå!
Tänk, så nyttig den har varit!
Där lärde jag mig att reda såser, att baka de alla mest
Och icke att förglömma: en 20-veckors vårdbiträdesutbildning någon gång på 80-talet.
Högsta betyg i kursens två ämnen, jamen, det är ju något att ståta med, synd bara att jag inte har kvar själva betyget.
Dom latinska kunskaperna är kanske inte så mycket att yvas över, men att nyckelben heter clavicula och lårben femur .., det är minsann inte det sämsta.
Å andra sidan ..., kan jag ju uppvisa bilder från gårdagens borttagande av pv:s suturer, ja, måhända döljer sig rent av dolda kirurgiska kunskaper hos den nu arbetslösa madamen?
Så fanns där även en frukt,- och gröntkurs i Umeå i slutet av 80-talet.
Att dill och tomater inte ska ligga nära varandra i fruktdisken, det är det bestående minnet av den utbildningen.
Ja, ni har väl hört talas om etylengas?
"Varför gör du röda prickar på skyltarna?" frågade en alla chefer.
"Därför att jag tycker att det blir fint ..", svarade jag.
En textkurs hos Attention i Luleå, det glömde jag också!
Att man har läst in gymnasiepsykologi med bra resultat? Nja.
Nå, jag brydde mig helt enkelt inte om att skriva ner något annat än de två första utbildningarna .., vem bryr sig för övrigt i kurser från ett annat årtusende, ja, när en 56-årig madame som arbetat i affär i precis hela sitt liv, tänker söka arbete?
När jag själv skrivit in alla uppgifter, blev det träff med en handläggare, - en vänlig dam med slät mage och vackra, rosa naglar -.
Damen berättade vad som nu ska hända .., därtill förärade hon mig ett orangefärgat kuvert med diverse nyttigheter och sa att när jag kommer till landet Halland, kan jag, om jag så önskar, få en jobbcoach.
"Nätack, det behövs inte, jag tänker söka arbete på egen hand ..", svarade jag.
Skulle det visa sig alldeles stört omöjligt, då kanske.
Nu ska jag ändra folkbokföringsadress och ringa och säga upp det elektriska.
Hej hopp!
Lyckliga dig!
SvaraRaderaOm jag inte vore så förb...at feg skulle jag också säga upp mig; känns som om jag har hamnat på det absolut mest olämpliga jobbet för mig!
Rexxie: jag tror mig aldrig ha upplevt en sån frihetskänsla! Ändå trivs jag ju med jobbet som sånt, eller med kundkontakterna .., däremot tär det alldeles oerhört med stressen och den ska jag försöka komma ifrån.
SvaraRaderaEller rättare sagt: jag vill inte tillbaka till den igen, då går jag hellre ner i tid.
...slät mage :)
SvaraRaderaJag vill också gå husmorskurs!
SvaraRaderaLindaLotta: ja, den var verkligen
SvaraRaderas l ä t! Imponerande slät.
Anna J: det är inte mycket jag har haft så stor glädje av, som den utbildningen. Nån vidare husmor kanske jag inte blev, men allting kändes roligt och man fick kalasa på kakor och bullar och köpa hem billigt. Min pappa tyckte att det var som i paradiset .-)
Ja den där husmorskursen låter intressant, något alla pojkar och flickor skulle behöva;-). Och kvinnor och män.....
SvaraRaderaJag skulle ha älskat en sån kurs, jag gick en liten variant hos mormor iallafall. Och min fröken på hemkunskapen i högstadiet älskade mej rent sanslöst för i den åldern och på den tiden var det inte många som gav sej in i detta med strykning och tårtbakning med nån vidare lust och de andra lärarna tyckte nog lite att hon inte var lika fin som dom, har jag förstått efteråt. Pojkarna hällde i en LITER vaniljsocker i vaniljsåsen i stället för en tesked, från en såndär stor grossist vaniljsockerburk. Stackars fröken, så var det jämt. Men hon uppskattade min flit och stora entusiasm och tackade min mor på avslutingen för att ha uppfostrat mej så husmoderligt. Men det var nog snarare mormors förtjänst ... :)
SvaraRadera