Utdrag ur min mammas dagbok ...
11/8 1978
Idag har jag slutat på sjukstugan ..,. Herre led mig, dag för dag.
Eliza har bakat pizzor till både pol. och avdelningen. Tack snälla, lilla Eliza!
16/8 1978.
Varit hem till Dikanäs och sagt adjö till underbara syskon och till mor Betty.
Onsdag 20/9 - 78.
Tack Gode Gud i Himmelen!!
Nu är jag i Buenos Aires.
Det visade sig att min resväska saknades när vi anlände hit den 28/8-78.
Efter en vecka köpte jag kläder för 100 dollar - vilket Air France fick
betala - '
Till sist bad jag nu att få gå ner till deras deposit och t ä n k, där stod väskan!!!
Jag och Vera bad för väskan när vi var på väg ut till flygplatsen, så jag har hela tiden trott att Herren har haft någon mening med detta.
Den som tror på mig, skall aldrig komma på skam, så är löftet.
Nu har vi i alla fall haft en underbar tid här.
Gästat vännerna Valter Bergs flera gånger, samt Kent Johansson med familj.
Ett steg till .., ett steg till, led mig Herre ett steg till ...
Söndagen den 24/9- 78
Så är vi då framme i Tartagal.
Att landa i Salta, var som att landa i Sverige. Rent och fint.
Tartagal är ett bländverk, men ett vackert ställe.
Nu har jag mött Lena och Marita - rara, fina systrar .., samt Anita och Pedro och fem små charmtroll. Jag trivs!!!
Puntana, lördag ... första veckan i oktober 1978.
(Ja, vem frågar efer datum här ...?)
Denna vecka har bjudit på en hel del. På resan hit ner måndagkväll, fick vi punktering, så vi var ej framme förrän kl. 5.00 på morgonen.
Så städade jag först gästhuset , dagen därpå Jonssons kök, därpå omflyttning på mottagningen p.g.a. att Lenafått gåvokläder från hemförsamlngen.
Igår tvättade jag kläder på gammalt hederlig manér, dvs kokade i stor gryta ute på gården och strök sedan med gasstrykjärn.
Idag har både Lena och jag kväljningar.
14/10 - 78.
Elinstallation!!!
En kuslig väg ner till Puntana.
Ikväll har stillheten lägrat sig över huset. Carina sover och jag skriver brev till Birgitta framför ett stearinljus.
Vi hade besök av vännerna på Km 6, rara och fina och hjälpsamma.
Jani, frisören, är här för att ordna med bensindriven motor till elström.
Jag gillar den där starka förtröstan på Gud. Tänk vilken trygghet!
SvaraRaderaHon hade ett spännande liv, din mamma!
SvaraRaderaJag känner så väl igen den ständiga bönen i stort och smått. Mammas brev är fulla av såna små hänvisningar till Guds ledning.
Sven och Bloggblad: när jag högläste för pv (ateist .-), så loooog han och sa .."ja, se där, nu fick hon till det så att Gud hjälpte igen ...", och nästan så är det.
SvaraRaderaMen vilken oerhörd trygghet att leva i den tron, det måste det ha varit.