Elisabet

Ytterligare en insikt ...

I början av 90-talet fick jag äran att genomgå en ett test där man på ett finurligt sätt skulle få veta vilka yrken som vore passande för ens personlighet.

För min del blev florist, journalist, trädgårdsmästare, psykolog och så att arbeta inom vården.

Jag undrar jag om inte prästyrket också anbefalldes?


Trädgårdsmästare, jomenvisst!

Inget av detta har jag kunnat titulera mig som.

Nej, i alla år har jag stått bakom kassan på Ica.

Och nu, när vi gör fint i lilla gästrummet, ja, då har jag även kunnat utesluta vissa yrken som jag nu vet absolut inte passar mig.

Takmålare är ett.

Tapetsera väggar ska jag inte heller ägna mig åt.

Men ..., i takt med att jag servar pv .., ja, jag sätter lim på väggen och dammsuger och räcker honom små vassa knivar .., tapetserarborsten .., håller i breda tapetvåden och annat .,. ja, det är då jag kommer på vad som vore som bäst: jag skulle passa alldeles utmärkt som operationssköterska!

"Kniv!" säger pv och vips, räcker jag honom kniven.

"Håll här ..!" säger han och då rycker jag genast in och håller våden.

Ja, men det är ju precis som vid operationer!

Och det ska jag säga er, att samarbetet med Doktor Göransson, det fungerar alldeles utmärkt!

// Medan vi kämpar med den näst sista våden, berättar jag om detta för pv.
Han börjar att gapskratta.

"Ja, tänk när du står där i operationssalen och patienten ännu är vaken och då säger du .."hör du .., kan du hålla händerna som till bön .., ja, sätt ihop dem som när du ber ..,så får jag se vilken tumme du har längst upp ..?" .., då kommer den arme patienten att tro att livet närmar sig slutet.