lördag 4 september 2010

Det här ....



... blev en sån totalt underbar dag, så nu när jag har kommit tillbaka till det gula huset på kullen, så har jag liksom tappat orden .., det svämmar över .., och jag kan omöjligen sortera alla känslor och alla intryck.

Att i strålande solsken ta bilen och köra E6:an söderut .., att återigen få se marsklandet vid Landskrona där kossorna går och betar och havet där bakom och Öresundsbron som syns hur bra som helst .., och sista biten mot Ystad .., när jag ser Marsvinholms slottsspiror och hjärtat nästan slår femdubbla slag .., och i Ystad .., gator som jag kan utantill ., Söderberg & Sara .., det goda brödet .., Regementsgatan .., Ica .., arbetskamraterna .., Ejdern .., ligusterhäcken där Anders kissade just innan vi skulle gå in till mamma när hon precis hade dött .., Åbergs Trädgård .., underbar lunch ..., en glad Lena i caféet ..., Ica igen och träffa eftermiddagsgänget ..., en sväng in till barnmorskan Karin ...., och så norrut till min syster med familj ute på landet och hästar i hagen och såååå grönt och fint .., och sista biten hem .., via Röstånga och Ljungbyhed och jag undrar om där finns någon vägsträcka i Skåne som är så vansinnigt vacker ..., och i Ljungbyhed (där mina barns pappa har tillbringat ett par månader i sin ungdom, han hade tänkt bli fältflygare) ser jag delar av en flygshow och jag kör sakta-sakta och tittar ut genom fönstret .., och sen .., Ängelholm och Laholm och Halmstad där solen går ner i havet och ovanför pv:s hus ser jag en skärmflygare som har motor som draghjälp och hela tiden svävar han där uppe i himlen.

Och nu: te och det goda brödet.

Och hjärtat sprängfyllt av känslor.

4 kommentarer:

  1. men njut och njut och njut.. livet är som en godispåse.. Visst är det härligt!! Kramar från oss...

    SvaraRadera
  2. Vad fint du skriver, Elisabet! Lätt att följa dig och din blick, dina upplevelser... Tycker mycket om det!

    SvaraRadera
  3. Man blir glad av sådan läsning, särskilt när man själv också hör hemma där.

    Det ligger en gård vid Svågertorp som alltid avtecknar sig så vackert mot himlen när man kommer med tåget från Danmark. Där svindlar det alltid en aning för mig!

    SvaraRadera
  4. Så roligt att du körde just den vägen hem. Det där är mina hemtrakter som du vet. Och på den flyguppvisningen du såg delar av (man firar flygets 100-årsjubileum både här i Frankrike och i Sverige), där satt min mamma och min 94-årige styvpappa på parkett. För han är gammal flygare. Och min faster, 80 år ung höll föredrag för alla om min pionjärflygarfarfar, han den stilige som mötte min farmor i Kiruna som jag skrivit om tidigare.

    Och nej, vackrare väg finns nog inte. Skulle vara några här i Provence då förstås:-)

    SvaraRadera