 |
| Det var då det .... |
Kanske var han nio, tio år och skulle åka buss alldeles själv.
Det var första gången.
Och jag stod där utanför och frågade om jag inte skulle få en kram och sonen sa att "det kunde jag väl", men först ropade han till busschauffören att titta bort.
Å, hjälp, så piiiinsamt om han skulle se när mamma fick en kram!
Nu har många år passerat, sonen är tjugofyra år, ja, det är ett helt annat liv, när jag ikväll ringer honom.
Det visar sig att han är på jobbet.
"Jaha, okej, ja, men ...", säger jag.
"Var det nåt särskilt du ville ..?" undrar han.
Jag säger att det var det inte .., nja, jag ville bara säga hur mycket jag tycker om honom.
"Ja, jag älskar dig också mamma", svarar sonen.
"Är du ensam i bilen ...?" frågar jag.
"Nä, min kollega sitter här intill och ler ...", säger han som nu är en vuxen man.
Oj.
Nånting har hänt under vägens gång.
Och jag tänker att det finns inte ord för hur mycket jag älskar den sonen!
På tal om rubriken.
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=qXo3NFqkaRM&feature=related
Cecilia N: nu fick du mig att titta på den ena videon efter den tredje ..,det har varit födslar av småvalpar och allt möjligt ,-)
SvaraRaderaSå talar en verkligt mogen man :-)
SvaraRaderaJag har förstått det..! ;)
SvaraRaderaKram!
Underbart!
SvaraRaderaVilken go och gullig son du har, det måste ha värmt hjärtat att höra - och när han är på jobbet och allt :)
SvaraRaderaFinaste lillebror!!
SvaraRaderaChristina, Anita, Eva, Pussel och konstapelns storasyster: ja, jag tänkte det sedan .., att så inutitrygg han måste vara och det gjorde mig så oändligt lycklig!
SvaraRadera