Elisabet

Kväller ...


Åker in och handlar på Ica Maxi.

Småpratar med trevlig personal; först kvinnan i förbutiken och sedan med ung kassörska.

Tänk, så mycket ett vänligt leende betyder!

Därefter väntan på pv som har körsångsövning.

Jag ligger raklång på soffan hos Sonja och Gösta - men Sonja är på utflykt - så vi underhåller oss själva, herrn i familjen och jag själv.

På stor platt-tv visas hur den amerikanska skådespelerskan Lisa Kudrow söker sina rötter.

Det blir prat om förföljelse och avrättning av hennes judiska släktingar.

"Kanske skulle vi titta på nånting trevligare .., det här är ju rent sorgligt ..?" säger Gösta och bläddrar lite mellan kanalerna, men där är det mest reklam, så vi vänder åter till Vitryssland och madame Kudrow och det är jag glad för ..., och jag tänker - mitt i all bedrövelsen över hur grymma vi människor kan vara - att husen där ute på den vitryska landsbygden är så ofattbart vackra i all sin enkelhet.

Alltid känner jag denna dragning till det ryska.

Till det ickeglättiga.

Och utanför fönstret hos Gösta faller mörkret.

Och regnet.

Alldeles becksvart är det.