Den här unge cockern - Linte - var världens underbaraste lille krabat, utom när det var dags att klippa korna på honom.
Om vi satt i soffan och så sa (läs: bokstaverade) jag till Lintes husse att .."nej, jag ska gå och hämta klotången ...", då, inom loppet av fem sekunder hade Linte hoppat ner och gömt sig under soffan.
Längst in.
Han fick d r a a a a a s fram och darrrrade som ett asplöv i höstvinden när klotången närmade sig.
Och ja, det hela berodde förstås på att vi en gång klippt för nära pulpan, hans klor var nämligen helt svarta.
En pina var det ..., och innan klippandet var överstökat, rann svetten även på den som höll i tången.
Ja ...., ack ljufva tanke, att man hade haft den här schwungen när det var dags!
Lisette: ett proffs är vad du är!
Det där har jag också jättejobbigt med. Precis samma sak har hänt när jag skulle klippa Roxys klor när hon var liten. (svarta klor hon med)
SvaraRaderaHon känner direkt att JAG tycker det är läskigt när vi ska till och klippa hennes klor. Hundar känner ju på sig hur vi människor mår.
Nu "övar" vi ofta med att jag sitter och pillar och knäpper på klorna på kvällarna när hon ligger bredvid mig i soffhörnet.
NÄR vi väl klipper så tar jag bara några i taget så det inte ska vara så länge. Aldrig alla fyra tassar på en gång.
Londongirl: och pElle börjar MOOOORRRRRA så snart jag kommer med klotången .-)
SvaraRaderaTack för snällord!!!
SvaraRaderaUndrar nu hur man fixar en gilla-knapp...;)
Varma höstregnshälsningar från "landet" Västergötland.
Samma problem hade jag med min lilla schäfer. Hon märkte väldigt fort när det var dags. Antagligen för att hon kände av min oro att råka göra henne illa, så halvt oviga hon gjorde då allt i sin makt för att lägga samtliga fyra tassar under sig. Att dra fram en darrande stackare med de där bedjande ögonen är nåt jag fortfarande kan se framför mig, och jag ryser... Så hemskt gärna en hund med ljusa klor nästa gång! Tråkigt dock att så många alternativ försvinner då...
SvaraRaderaHevelin: nåja, Lisette finns ju .., det blir trevligt att åka fram och åter till Västergötland en gång per månad .-)
SvaraRaderaJag sällar mig till Lisettes beundrarskara. Min Ylle rinner också iväg och gömmer sig bara jag tänker trimning och klotång. Det underliga är att hon VET vad som gäller bara jag går till skåpet i köket där attiraljerna ligger, trots att där också ligger hundgodis, hundmat och grisöron. När jag är ute efter godis kommer hon svansande förstås.
SvaraRaderaNumera går jag till ett hunddagis nära mitt jobb för kloklippning. Där får man för 60 kronor så fint rundklippta klor, som om de vore filade. Och klippkort så var tionde gång är gratis.
Elisabeth och Karin:Ni är så hjärtinnerligen välkomna! Jag gör det gärna GRATIS- tror jag, inklusive kaffe!
SvaraRaderaKanske överord, om det nu är så att era små gullgrisar är så förfärligt rädda.Jag hörde av Alice' trimmare i förra veckan det mest fasansfulla. Hon berättade att ----- brukade klippa så illa att deras ( annan husse och matte) lilla älskling fick ha en handduk under sig i bilsätet när de åkte hem efterkloklippning. Varför? För att han blödde så!!!
Jag får ont i magen bara jag tänker på det. Hur kan man - detta var en uppfödare!- vara så okänslig???
Alice älskar kanske inte direkt kloklippning men hon bryr sig inte heller särskilt mycket, vilket väl framgår av Mians lilla filmsnutt.
Godiset efter betyder nog också en del.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaUrsäkta! Jag tryckte två gånger
SvaraRadera