Ja, nog ser han spjuveraktig ut nog! tycker Elisabet.
"Mitt minne av morfar är att han var lite av en "spjuver", rolig och lätt originell.
Han satt gärna och "rökte" (sög!) på sin pipa intill spisvärmen, och tycktes sitta och drömma tillbaka till gamla tider.
Han drack gärna kaffe på fat med samma njutning och tackade ej heller nej till ett glas öl.
Och han var en fantastisk skidåkare och dansör också! Ingen svängde "sina lurviga" som han!
Han tyckte om sina många barnbarn och älskade när de skojade med honom.
Han tog gärna sin ryggsäck på ryggen och vandrade iväg på lite äventyr, om det så var till skogen för att fiska eller för att hälsa på någon gammal vän. Med tiden blev han tyvärr ganska döv men det tycktes inte bekomma honom så mycket.
Han hörde nog det han ville i alla fall... ;)
När vi hade flyttat till Stocksund 1963 kom morfar och hälsade på.
Mamma ville att jag skulle visa morfar alla fina båtar i hamnen.
Morfar blev inte ett dugg imponerad utan tyckte att båtarna liknade de flesta "gammbåtar" han tidigare sett! Så lätt gick det inte att imponera på en gammal skogsman och fiskare!
Tjurig och egensinnig var han min morfar, men jättemysig!"
Vilken underbar bild! Honom skulle man gärna dricka kaffe med.
SvaraRaderaab: jag kände precis samma sak ,-)
SvaraRaderamen det gjorde jag med mossfolks farfar eller morfar också .., det är den där snäll-glädjen som skymtar fram.
En riktigt charmör var han också ;)!
SvaraRaderaMen tjurig och lite egensinnig.. det sistnämnda har jag nog ärvt... ;)
Anita: det behöver du inte berätta ..,det syns långa vägar att han är charmig .., vilken glimt i ögonen!
SvaraRadera