Elisabet säger: moster Gunvor i växthuset .., för mig var hon blommor, skratt, värme och en som pratade lika fort som jag själv och det vill inte säga lite. Och så var hon lite rödhårig och en otrolig djurvän. Man kände sig alltid älskad av henne.
"Hej Elisabet!
Du har säkert en alldeles egen minnesbild av din moster, som var min mormor.
Min mormor var mjuk och go att krama.
När jag var mindre minns jag hur hon sparat alla klädeskataloger så när jag väl kom och hälsade på, satt vi och valde ur dem, vi klippte ut och gjorde egna klippdockor.
Hon hade rosiga kinder och vi gick utomhus och hon ropade den vackraste rop-sången efter alla fina små getter.
Alltid klädd i förkläde och hilka.
Vi hittade ofta ägg-svamp som blev till vardagsfest på det vackra köksbordet.
Mjukmackor med smörstekt svamp! Än i dag är det Mormorsdoft!
Men ett av de käraste hjärtvärmande minnen ja ghar, var när Mormor flyttat upp till änkestugan, upp i backen, nära lillebror Olaf.
När jag kom så fanns där nästan alltid nybakt sockerkaka ur vedspisens varma inre. Och fanns det inte, var den snabbt fixad, sen när kaffet var kokt och sockerkakan stod på bordet, så satte jag igång stenkakan med Arne Qvicks "Rosen" och sen sjöng vi för full hals, fikade och skrattade!
Lotha."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar