Hemma igen ...

George, Stenbock och endabarn.


Ja, så är vi då återbördade till hemlandet och det gick bra alltsammans.

Vad kommer jag att minnas mest av dom här dagarna i London?

Jo, alla ljuvliga möten!

Där var Celia ..., Oliver .., Vivian .., där var den grekiska kvinnan som satt i en liten butik inte långt från hotellet (men i den verkligt fashionabla delen av Kensington) och lagade kläder och sa att ja, på den tiogradiga skalan så älskade hon sitt jobb så mycket som ..., ja, tolv!

Och där var fönsterputsaren på sin stege högt uppe i luften och jag själv där nedanför och hur vi pratade om höjdrädsla - eller inte - och jag fick veta att företaget var hans fars och jo, han trivdes bra med jobbet.

Och idag vid middagstid .., när jag strosar omkring bland alla de vackra husen och små butikerna - även det i Kensington - och i skyltfönstret ser en man som sitter och klär om en soffdyna och jag blir stående en stund och t v e k a r .., vet inte om jag ska våga .., men det gör jag .., så jag öppnar dörren och kliver in och frågar om jag får ta några bilder av honom och det får jag .., och jag säger .."du är Stenbock, visst ...?" och jodå, det är han och jag får t.om filma en snutt och efteråt är jag rusig av glädje.


Om han trivs med arbetet?

Absolut! Att stå vid ett löpande-band .., nej, det vore inget för George.


Och eftermiddagssolen sprider ett så härligt ljus över arbetsbordet.


Notera lilla gubben i gul hjälm längst nere till vänster.


"Har du nånting emot att jag tar lite bilder här inifrån ..?" frågar jag.
George svarar leende att det är bara att känna sig som hemma.

Mannen som säljer sängar och klär om soffdynor, det är han som heter George.

Ja, London är verkligen allt möjligt, men allra mest är det en massa underbart vänliga människor!



Och så klämmer jag till med den första cyklamenbilden.

Jag kan lova er att det finns många!

Och till rare vännen Gunnar som skickade ett så rart sms som kom just efter landning - tack -!