I fredagskväll när vi tittade på På Spåret, visade det sig att jag omedelbums kunde svaret på de tre konstnärerna som efterfrågades - det var Renoir, Gaugin och Toulouse-Lautrec.
Mannen intill mig bara gapade av förvåning.
"Men hur i all världen ...?"
Tvätterskan Carmen Gaudier.
Konstnär: Toulouse-Lautrec.
Å, så jag tycker om den här målningen!
Monsieur Lautrec ...
Jo, det är det här med det förunderliga minnet.
I slutet av 60-talet beställde nämligen min mamma ett exemplar av Det Bästas Konstbok.
Det visade sig vara en stor, härlig historia och hur många timmar som helst tillbringade jag liggandes på soffan (som inte hette Ektorp) och så läste jag om alla dessa konstnärer och där var bilder som jag formligen s l u k a d e!
Inte någon Constable det här inte.
Nej, det är den här eleganta herren som hållit i penseln.
Bäst tyckte jag - då, i min ljufva ungdom - om målningar av John Constable, en engelsman med förkärlek till lantliga motiv .., ja, där var kossor och hästar och nästan som i landet Halland.
Och mamma, som 1967 på egen hand reste till New York, där hon i FN-högkvarteret föll pladask för konstnären Marc Chagalls verk, hon har i konstboken klistrat in en bild på just detta.
Det är den som syns här ovanför.
På sidan som handlar om Leonardo da Vinci, har hon strukit under valda stycken.
Och precis som jag satt och studerade hennes gamla sjuksköterskeböcker (hur spännande var det inte med operationsbilder eller svartvita fotografier på människor med de allra mest underliga sjukdomar, så där som elefantiasis ..., eller utvikbara bilder på utsträckta tungor och så diagnosen ..), så fascinerades jag av bilderna i Stora Konstboken.
Och av någon för mig outgrundlig anledning fastnar just detta - bilderna av de olika konstnärernas alster - i ett av minnets alla fack.
Och just därför gapar herr pensionatsvärden av förvåning en fredagkväll i början av december.
// Om vad man minns,"pratas" det på fredagskvällen. AP - mellandottern - skriver i ett sms så här: "Och jag smygtände ljus i öppenspisen och tittade på kartor i böckerna och luktade på sidorna!"
Jag tror att hon menar Bra Böckers lexikon.
De där konstnärerna var fullständigt självklara för mig också och jag förundrades över att inte de tävlande hade full koll... Men kanske beror det på att impressionistmuséet var en av mina favoritplatser när jag pluggade i Paris på 70talet.
SvaraRaderaÅh, John Constable är makens favoritmålare eftersom han är inte så långt ifrån trakterna där Constable målade. Vi har varit och tittat på flera av platserna där hans tavlor är målade och det är sig ganska likt faktiskt.
SvaraRaderabaratradgard: ja, men du ser .,. Det Bästas konstbok är inte så pjåkig heller ,-)
SvaraRaderaAnna-Lena: jag tycker fortfarande om hans målningar ..., är inte så där över mig förtjust i abstrakt konst!
Hemma hos oss fanns en medicinsk uppslagsbok från äldre dagar... Oj, vad spännande det var att titta i den. Diagnoserna var inte nådiga - "idiot" stod det under en bild...
SvaraRaderaVill man ligga hemma i sängen några dagar kan man bläddra där - man känner sig garanterat sjuk, och de flesta diagnoserna är dödliga. Undrar förresten om inte den boken står längst ner i ett hörn i min bokhylla...
Bloggblad: ja, just det! Det var liksom inga omskrivningar ,-) Och där var bilder av helt nakna patienter som tittade rakt i i kameran.
SvaraRaderaEn god vän som läste till läkare sa att för varje nytt avsnitt i kursen, så drabbades de flesta av hans kamrater av just dessa sjukdomar ,-)
Chagall is the man!
SvaraRaderaEva: ja, det tyckte mamma också ,-)
SvaraRaderaRenoir och Tolouse kunde jag. Och jag visste att jag kunnat Gaugin också, men det hade ramlat bort i fredags.
SvaraRaderaJag kom inte på Renoir men kunde de andra två. Men så hade vi ingen sådan fin konstbok hemma heller...!
SvaraRaderaMen min mormor hade en illustrerade bibel, undrar om det var Dorés bibel, som Torgny Lindgren skriver om.
Cecilia N och Sven: ska jag vara riktigt ärlig (om det nu är nödvändigt ...) så var jag aningen osäker på Renoir .., ja, några sekunder ,-))
SvaraRadera