Tavlan målad av vännen Eva på Frösön.
Jag älskar den!
Och ni ser väl att pElle är med på bild också ...
På köksväggen hemma i Malå hängde en liten träplatta.
Den var inhandlad av mamma i New York 1967 och hade följande text:"Home is where the heart is".
Vi pratade ofta om det där.
Och just så är det förstås.
På Regementsgatan/Mariagatan i Ystad känner jag mig verkligen hemma.
Att knata in och köpa bröd på Möllers Bageri eller hos Söderberg & Sara .., det är för mig hemkänsla när den är som allra bäst.
Irland kändes omedelbart som "hemma".
Lite bondaktigt .., inte det minsta inställsamt .., chosefritt.
Fria vidder.
Mycket rymd.
Och vänliga människor.
Besöket hos morbror Olaf och moster Gunhild för två somrar sedan.
Hemkänsla direkt.
Kanske berodde det på stövartiken som kom och villigt lät sig klappas .., alla minnen från barndomsbesöken hos mormor .., eller helt enkelt på att själsliga rottrådar kände sig hemma.
Halltrappan i det gula huset.
Hemma är såklart också landet Halland - eller egentligen - den delen där jag bor nu.
Det är ljunghedar ., trift .., islandshästar på bete .., rapsfält .., sigge, pv, pElle, klipphällar och havet.
Det gula huset.
Halltrappan.
Alla småfåglarna.
Jag skulle gärna vilja åka till Irland, jag har flera vänner där. Det verkar väldigt fint. En kollega till mej hade besök av sina systrar från en liten by och de hade ingen aning om hur man gick över gatan i storstadstrafik, det var himla gulligt :)
SvaraRadera