En av pojkarna (han som mest går och hänger) får sig en rejäl uppläxning.
"Titta, du går ju här och dräller som en gammal gubbe .., nu får du skärpa dig!"
Och där står jag och smajlar för mig själv.
Det är underligt .., eller kanske inte, att vissa dagar i ens liv, då vet man liksom på en endaste gång att detta, just detta, kommer att stanna kvar i minnet.
Just så är det med den här söndagen.
Ressällskapet och jag själv har delat på oss och nu går jag raka spåret in i Kensington
En bra stund står jag där och tittar och jag fylls av en nästan obegriplig glädje .., och jag trevar i kappans högerficka efter kameran och tänker att men åhh .., det här ögonblicket vill jag ha kvar.
"Did You catch it ...?" undrar Maurice.
Och när jag svarar "yes!", kommer han springande och vill titta på kameradisplayen.
Å, alla dessa möten!
Och så blir det lite småprat med en av pojkarnas pappa.
Det är han som berättar att här i parken samlas det här gänget varje lördag (fast idag blev det söndag ...) och så lägger föräldrarna tio pund vardera till tränaren och då ingår först uppvärmning/träning och därefter match.
Dom röda mot dom gröna.
Nästan lika spännade som en ligamatch.
"Ja, det är min son som står i det andra målet, där borta ...", förklarar pappan leende.
När man lägger in såna här filmer, tänker man att ..."varför skulle jag alls öppna munnen och prata!"
Att människor sällan trivs med att lyssna till sin egen röst, är en sak.
Att dessutom tänka att andra - högt bildade människor - kritiskt ska granska det engelska uttalet/pratet, är en annan.
Men nu struntar jag i det, för om jag hela tiden hade tänkt på att allt skulle bli PERFEKT vid varje samtal med för mig obekanta människor i London, då hade där aldrig blivit några samtal.
Ja, bara så ni vet.
Det blir fel och hullerombuller-ibland (här är det lite prat, men det finns filmer där det surras mera ..), men det bjuder jag på.
Min dator låter mig inte att se på video utan en massa uppehåll så det tog mig lite längre än det borde ha gjort, efter mer än 40 år här, att höra mannes accént. Gissade på att han var färgad precis innan du frågade vad han hette (ditt uttal lät hur bra som helst) och han vände sig om. :)
SvaraRaderaDet är väl Kensington Palace, där Princess Diana bodde, i bakgrunden?
Lillan ( i Cornwall)
Lillan: ja, precis!
SvaraRaderaJag säger Hyde Park, för jag trodde att hela parken var just H.P. men början är ju Kensington Park och det var där i närheten vi bodde ,-)
Vad rolig han är tränaren att han hinner med dig också:-) att du fick med en snygg passning, kul! Och roligt med det engagemanget han har. Tänkte sen på att ungarna var riktigt rejält klädda, sett så många barn på väg i kylan annars tunt klädda.
SvaraRaderaOch tänk, idag är det snöoväder i England. Vilken tur att ni hann hem innan.
SvaraRaderaDenna högt bildade människa tänker i alla fall inte kritiskt granska någon engelska. Däremot om du vill kalla den delen av parken vid dess rätta namn så är det Kensington Gardens ;).
SvaraRaderaMonica: ja, han hade nog inget val,den arme Maurice ,-)
SvaraRaderaEva: vilken tur vi hade!!
Den Högt Bildade Människan Carita: oj, rättat på en gång ,-)
Åh tänk vilken trist typ jag är som är så långt ifrån sönernas fotbollsträning då det begav sig för 30 år sen att jag bara blir upprörd när jag hör vuxna män ryta och skrika och skälla åt småpojkar som försöker få till det. Men det kanske ska vara så här. Pedagogiskt är det ju inte. Tror jag. Vi hade en ung amerikan som fick våra små fotbollspojkar att växa genom att ge dem beröm precis hela tiden. Så långt ifrån det här rytandet man kan komma.
SvaraRaderaMen en härlig och vacker dag förstår jag att det är, just innan snön kommer!
Monet: men jag tror - egentligen - att han gjorde det på ett kärleksfullt sätt ..., det lät nog värre än det var ,-)
SvaraRaderaTror jag.
Annars håller jag med dig.
Inget fel på din engelska Elisabet! Efter många år här i UK hörs det att jag kommer från Sverige så fort jag öppnar munnen, men det gör inget. :)
SvaraRadera