söndag 12 december 2010

dom där sista raderna ...


i norra norrlands inland och fjälltrakter

där insomnar alla människor

lugnt och fridfullt

och i kretsen av de sina

det är som aldrig någon ångest

jag tänker ofta på det

det är kanske nåt med luften ?

4 kommentarer:

  1. Det är nog mest fråga om skillnader i policy och kultur. I tidningen du länkar till låter man anhöriga breda ut sig tämligen ocensurerat och då blir lätt flosklerna många och godheterna stora. I andra tidningar är reglerna striktare. Dör hemma gör folk över hela Sverige eftersom hemsjukvård är den rådande vårdformen av färdigbehandlade patienter.

    För du vill väl inte med berått mod påstå att i din förskönade värld så är dödsångest ett modernt fenomen uppfunnet av stressade storstadsbor? I så fall tycker jag du är väldigt fel ute.

    SvaraRadera
  2. Annaa M: det är svårt att beskriva vad man menar och i det här fallet har jag varit otydlig. Jag skrev det aningen "ironiskt", eftersom jag alltid häpnar över hur oerhört gulligt och rart det hela tiden är i dödsannonserna hemma.

    Jag brukar säga att om det verkligen vore på det viset, skulle världen vara ett paradis och det vet man ju att det inte är.

    Om många skulle vara ärliga i sina nekrologer, skulle det stå nånting helt annat.

    Det var det jag menade och det gick inte alls fram, förstår jag ,-)

    SvaraRadera
  3. Det är inte så att de helt enkelt fryser ihjäl?

    SvaraRadera
  4. annanan: ja, det skulle väl vara det då ...-)

    SvaraRadera