igenkänning ...
ringer vilhelmina på morgonen
moster lisbet svarar
"ja, larsson..." säger hon
"ja, nilsson ...", svarar jag
"men heeeej eliza!" säger hon så mjukt
rösten är på pricken som min mammas
sättet hon säger mitt namn också
för ett kort ögonblick
åker jag baklänges i tiden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar