"Lisa Ahlenius i kistan", är allt som står i bildtexten.
Och jag blir sittande och tittar mig omkring .., på dom kraftiga händerna längst till höger i bild, på kvinnan i den rutiga klänningen .., och på lillpojken, måhända ett barnbarn till den döda kvinnan?
Och efteråt.
Maken Kristian och sonen Henning på väg till Fatmomakke, Vilhelmina.
På släden, i kistan, ligger Lisa Ahlenius.
Inget årtal, inget om vem som var fotograf.
Det var just så min morfar fraktades på hästsläde från sjukstugan i Stensele, hem till Dikanäs.
Mormor hade suttit på en släde bakom och berättade om hur hon i många år kunde frammana ljudet av tyget som fladdrade runt kistan. Det var en iskall dag i början av januari och mormor hade bara några månader tidigare fått sitt tredje barn, en liten pojke vid namn Ivan.
Sånt tänker jag på när jag tittar på dom här bilderna, båda från Vilhelmina kommuns fotoarkiv.
mellansystern sa...
Vilket öde vår gemensamma mormor fick.
Det som hände sedan?
En stilig dräng kom från Tresund kom och tycke uppstod.
Min mamma föddes 1930 och fyra år senare föddes min moster.
Mormor berättade att min morfar sa att om du inte gifter dig mig mig så kräver jag 6 års obetald dränglön. Det blev giftermål och så småningom så föddes vår morbror. På ålderns höst gjorde vår mormor klart för oss att hon ville begravas tillsammans med hennes första man.
Mormor (Anna Fransiska Elisabet, f. Hansson) dog 1980, 81 år gammal, och begravdes med sin första man.
Kram från kusinen
Verkligen vilken skatt! När du berättar om din mormors minnen får jag gåshud!
SvaraRaderaMen det var en mager hästkrake! Betänk att den antagligen satt vinterfäll och ändå är så spinkig.
SvaraRaderaHärliga minnen och bilder. Även om det var tuft för människor under den tiden. Och vad bra att din mormor berätta om för dig hur det kändes. Jag tror att det är mycket viktig att man ha dessa minnen och fick veta hur det var. Minnen sitter någonstans i generna (kanske inte rent vetenskapligt) - men endå. Jag tror en liten bit gå i arv på något sätt. Och det har ju våra mormödrar och farmödrar och farfar och morfar levt för också.
SvaraRaderaJenny: ja, å så man ångrar att man inte frågade mera medan man hade möjlighet!
SvaraRaderaCecilia N: haha .., det var det FÖRSTA jag tänkte på också!
ela: jag tror precis som du! Och vilken intressant blogg du har .., ska återkomma och läsa imorgon.
Å Elisabet.Så många gånger som jag har tittat på detta foto och undrat - vad hände sen? Sorgen som syns i ansiktena gör att man kommer människorna på bilden så nära.
SvaraRaderaVilket öde vår gemensamma mormor fick. Det som hände sedan? En stilig dräng kom från Tresund kom och tycke uppstod. Min mamma föddes 1930 och fyra år senare föddes min moster. Mormor berättade att min morfar sa att om du inte gifter dig mig mig så kräver jag 6 års obetald dränglön. Det blev giftermål och så småningom så föddes vår morbror. På ålderns höst gjorde vår mormor klart för oss att hon ville begravas tillsammans med hennes första man. Mormor dog 1980, 81 år gammal, och begravdes med sin första man.
SvaraRaderaKram från kusinen