Från den rara smulan kommer två bilder och jag faller pladask!
Stövare, såna som "Charlie i soffan", är vad jag växte upp med.
Jakthundar, rakt av, men även helt ljuvliga familjehundar. Glada, lättsamma och inte alls sönderavlade.
Och nånting mer sinnligt än att pillra på ett stövar-öra, det finns nog inte.
Så här skriver Anita:
"Jag vet att du gillar stövare och det gör ju jag med!
Egentligen gillar jag de flesta hundar - vi har alltid haft hund i mn familj.
Vi hade ett par lapphundar när jag var liten som var hel gudomligt goa!
Min syster har en bichon frisé som jag älskar!
"En gråhund skulle jag kunna tänka mig ..", säger pv.
"Aldrig! Dom är ju rena jakthundar och hårar nåt hemskt ..!" säger pv:s sambo.
I min uppväxt fanns gråhundar i många hem.
Hos farbror Mauritz, t.ex.
Oj, vilka historier det berättades om modiga gråhundar som "ställt" älgar.
"De senaste 25 åren har jag levt med norska gråhundar och finska stövare och just nu är det de som står mitt hjärta närmast.
Vi har haft många hundar och just nu heter stövaren Charlie och gråhundarna Ida och Pontus.
Ida och Pontus är de små valparna på fotot - deras mamma Ronja fick vi tyvärr ta bort för ett par år sedan."
Jag kan hålla med om att gråhundar hårar jämt.. Det är ett evigt dammsugande vintertid, tycker jag. På sommaren får de bo ute i hundgården dygnet om, så då blir det lite lättare. Men de är såå goa och fina hundar! Jag älskar dem ändå!
SvaraRaderaStövare hårar också ibland. Så visst är det problem ibland! Men hårar inte alla hundar emellanåt?
Anita: ja, stövarna också, men inte som gråhundarna och inte som vår labrador .., det var hemskt, man kunde rykta honom och få en icakasse fylld med hundhår!
SvaraRaderaMen nu dör jag inte av hundhår ... det är man ju medveten om när man har hund och vi har ju Volta Diamant 400 ,-)