på eftermiddagen
besöker jag det som ska bli min nya arbetsplats
lämnar nybakad sockerkaka i personalrummet
insuper atmosfär
tänker att ...
snart är jag där
i bilen - på väg hem -
drar jag djupa andetag
och vid vandrarhemmet i Steninge
nära havet som nu är fruset
tänker jag på mannen som inte längre finns
och inser
att allt är relativt
Ja och "en ska ente räkna ut det" och "jag går väl för f*n på vilket håll jag vill!! Det blir som det blir och det får vara bra så. "Rasken och hans Ida" är inte så dumma att ta till ibland.
SvaraRaderabettankax: nej, just det!
SvaraRadera*kramar om*
SvaraRadera