I stormens öga ...
Natten mot idag, vid tretiden, var jag helt övertygad om att hustaket skulle tacka för sig och segla iväg österut.
Det riste i väggarna ..., sigge nilsson jaaaamade nåt förfärligt, fönsterrutorna skakade!
"Det här närmar sig nog orkan ...?" sa pv.
Och där låg jag under tjocka täcket och tänkte på hur lugnt havet var igår och hur hastigt allting kan förändras.
Några timmar senare, vid sextiden, äntrade pv sin cykel och tog sikte mot Halmstad.
Drygt tjugo kilometer.
Då hade vinden mojnat lite.
Vid sjusnåret ringde telefonen.
"Fyrtioåtta minuter! På vissa ställen behövde jag knappt röra pedalerna!" sade en lycklig pv.
Så kan det vara i landet Halland.
Själv tycker jag att det känns aningen pirrigt att ta bilen till Getinge (till vårdcentralen, jag var ju så kaxig och vägrade sjukskrivning, nu måste jag ha intyg i alla fall tills på fredag, då det blir ny röntgen) och sedan till Slöinge för att hämta ut paketet (boken av John Irwing ....).
Oj, att ens tänka på att cykla i sånt väder är för mig helt otänkbart ;-)
SvaraRadera(Och du Elisabeth, om du hade befunnit dig i "stormens öga" då hade det varit alldeles lugnt.)
Ha en bra dag...!
Alltså.... "I stormens öga" är det kav lugnt. Kavlugnt, alltså!
SvaraRaderaSign: Ordpetare
;-)
Tänk - I min del av landet har vi aldrig sån't.
Norrbotten - Det kaosfria alternativet.
.. Äsch då! Nu såg jag att du redan hade "fått på skallen" för det där av en annan mycket klok man.
SvaraRaderaBert och Gunnar: ja, vem har sagt att jag inte befann mig där det var kav lugnt? I sängen, under täcket, där stormade det inte ,-))
SvaraRaderaBor inte ni så att ni har lantbrevbäring?
SvaraRaderaCecilia N: ja, men jag valde att hämta den där, för ibland är man inte hemma när postbilen kommer och nu hade jag ju vägarna förbi.
SvaraRaderaPV är nog måttligt glad om det är motvind hela vägen hem...
SvaraRadera