Först var det så här.
Och nu minsann ..., har hon blivit som en ny människa.
(Första gången jag träffade Hilda, stod hon här i köket och streeetchade så där världsvant och jag tänkte att hjälp, hon är lika hurtig som sin far. Det visade sig att så inte var fallet. Och jag pustade ut. Men nu ....).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar