... sittandes på en klipphäll med ansiktet mot solen och livet vänder åter.
Trötthet förbyts mot stillhet.
Och jag tänker att detta måste vara ungefär som meditation.
Eller nån slags själslig terapi.
Ett sätt att rensa hjärnan.
Tankar på arbete .., på datumkoll och mejeriorder (beställde jag tillräckligt, eller för mycket?) läggs åt sidan .., jag håller kikaren i höger hand och spanar efter ejdrar .., ser ett enda par som gungar upp och ner i blåsten.
På stranden ligger ilandfluten tång .., snäckor .., musselskal .., danska mjölkförpackningar från Hirtshals på Jylland .., ett rep .., drivved och några plastpåsar.
Och där finns spår av andra människor.
Hos grannen ...
Nästan hemma .., då har jag vinden i ryggen och det blir på tok för varmt.
Halsduken åker av .., kappan knäpps upp.
På grannens tv-antenn sitter herr stare och siiirlflöjtar .., jag hör bofinkesång och känner alldeles tydligt hur det doftar jord och vår.
Möjligen hundskit?
Precis den sortens ställtid skulle jag behöva varje dag och just där. Vid havet.
SvaraRaderaLena: för mig är det som balsam för själen .,. ja, det låter väl som en klyscha, men det är ett faktum.
SvaraRaderaDet spelar ingen roll hur trött jag är, så mår jag alltid såå bra när jag har suttit där nere ett tag. Det får gärna blåsa lite .., så där så jag får havsdoften riktigt inuti mig ,-)
jag vet preeecis.
SvaraRaderaDet är så vackert så det gör nästan ont. Vilken lyckligt lottad människa du är som har det här runt knuten.
SvaraRaderaLena: ja, det tror jag att du gör.
SvaraRaderaChristina: det är på gränsen till magiskt ,-)