Elisabet

I eftermiddags ...

... träffade jag Anita från Malå i affären!
(För eventuella malåbor som läser här: Anita f.d. Lundgren, sedemera Otterhall).

Det var nog fyrtio år sedan sist, i alla fall garanterat trettiofem.

Men tänk, vi kände genast igen varandra och stod en stund och småsurrade vid charkdisken och hon hade blivit så lik sin mamma, till och med i rösten.

"Vet du vad jag minns mest när det gäller dig?" sa Anita plötsligt.

Det visste jag inte, men jag undrade.

"Jo, den där hemska bilolyckan som du och Lennart var med om .., det glömmer jag aldrig .., alla pratade ju om den då det hände ..!" sa hon.

Själv kom jag ihåg att hon var den enda av mina kamrater som bodde i ett hyreshus och ack, vad jag tyckte att det såg läckert ut.

Brevinkast genom dörren och allt så modernt!

Och så erinrade jag mig en singelskiva i vinyl som jag fått låna av Anita - det var i slutet av 60-talet - och skivan blev liggande i fönstret och solen strålade och sedan var skivan bucklig och som jag skämdes!

Och vi pratade om hur våra liv har varit och är just nu och jag fick veta att hon bor och arbetar i Linköping, men har sin ena dotter i Haverdal, inte långt affären där jag arbetar.

Det blev ett trivsamt litet möte.

Och plötsligt kändes världen så liten.