Alla som har läst Mikael Niemis bok "Populärmusik från Vittula", ja, i alla fall vi som är uppvuxna i det som kallas för norra norrlands inland och fjälltrakter, vi kände igen oss.
Vi kände igen den där känslan av overklighet när vi i småskolan sjöng om "Blåsippan uti backarna står, niger och säger att nu är det vår", ty några Blåsippor hade man aldrig sett skymten av och inte Fru Kantarell heller och aldrig några vitsippor och aldrig blommande raps och såklart inga ljuvligt blommande fruktträd!
Rönn, björk, asp och så tall och gran, det var vi hade.
Vi kände också igen oss i förvåningen när vi någon gång åkte söderut och upptäckte Viskan, Ätran, Nissan och Lagan, dessa fjuttiga småbäckar som man tvingades lära sig som ett rinnande vatten och som tydligen var så himla viktiga .., vi som hade stoooora, brusande älvar i såväl Norr, - som Västerbotten.
Vad är Ätran mot för Vormforsen?
Men det var det där med blommorna jag mest tänkte på.
Hur annorlunda det var hemma.
I rabatten mot husväggen planterade mamma krokusar som kom upp - en och en - var vår.
Gläjden var så oändlig, över detta lilla.
Två, tre krokusar och vi stod där och tittade och beundrade!
Under den stora sibiriska syrénen växte liljekonvaljer; det var vad mamma hade i sin brudbukett .., och i rabatten mot väster fanns Gullvivor, Aurikles (jag har länkat till en riktigt fin blogg, ta gärna en titt!) och Smörbollar. (Trollius, tror jag dom heter på latin. Jo, det gör dom .., här finns att läsa om dem.).
Kabbeleka.
Så småningom lärde jag mig även namnet på Kabbelekan, den som man ofta hittade i kärr och diken eller vid små bäckar.
Vid bron (dvs, trappan) tronade Stormhatt, som var giftiga.
Ringblommor hade vi i trädgårdslandet och Blåklint .., och när störstasyster fyllde år den 1:a september, gjorde vi alltid buketter av just dessa blommor.
För mig är doften av ringblommor lika med Rigmor.
Snälldoft.
Och om detta - detta tämligen begränsade växtutbud - har varit ens barndoms blommor .., då är det kanske inte så underligt att hjärtat slår femdubbla slag när man en söndagmorgon i början av maj ser ett litet hav av blommande vitsippor!
Tänk, jag är femtiosju år och blir lika lycklig var gång.
Bilden tog jag i morse, när jag stod vid kustvägen och väntade på arbetskamraten Emmeline som skulle hämta upp mig.
Det var .., inget annat än m a g i s k t.
Det är som .., ett annat liv.
Uppdaterat: flera gånger har jag berättat om vår stränga småskolefröken hemma i Malå, men en sak var hon bra på .., ja, hon lärde oss namnen på Norrlands Älvar, genom ett finurligt knep.
Så här:
Mamma, Titta Kalle Ligger På Soffan, Vilket Uselt Åbäke!
Mamma = Muoni älv
Titta = Torne älv
Kalle = Kalix älv
Ligger = Lule älv
På = Pite älv
Soffan = Skellefteälven
Vilket = Vindelälven
Uselt = Umeälven
Åbäke = Ångermanälven.
Fantastisk och magisk bild Elisabet!!
SvaraRaderaDet här var så intressant. Har vi kanske alla detta gemensamt att vi tyckt att verkligheten som beskrivits var någon annans?
SvaraRaderaJag eldar fortfarande upp mig när man förutsätter att svenska talas med tungspets-r. Jag minns att det stod i min rättstavningsbok på mellanstadiet att i ord som fors och tvärs dras r och s ihop och blir till ett sje-ljud i uttalet. Aunäudu, ente i Skåune ente.
Monet: ,-)
SvaraRaderaannannan: Ja, du ..., säkert är det så på många plan. Om jag jämför Skåne och Lappland, så är det ju nästan som två helt olika länder.
På Roliga Timmen på lördagarna drogs ofta Sverigekartan ner och då blev det ofta frågor som handlade om geografi. Jag minns hur stort Skåne tycktes vara .., det var vägar kors och tvärs och byar och städer .., och sen kom man verkligen dit och det var ju så litet och pyttigt, men många människor!
Och jag minns igenkänningsglädjen i Niemis bok .., han var den förste som satte pränt på känslorna .., och plötsligt insåg man att .. men ååå, det var ju verkligen så det var!
Hos oss i skogsbrynet blommar också vitsipporna för fullt. En vit matta har spridit sig i naturen. Underbart!
SvaraRaderaÄven jag som vuxit upp med vitsippshagar älskar dem. Däremot har jag inte haft så mycket blåsippor kring mig så när jag kom till Gotland en vår och såg blå hav som jag tidigare sett vita hav blev jag knollrig.
SvaraRaderaMen Vindelälven om våren är ju inte heller något som går av för hackor!
Hm. Det är lite olika temperament i de här vårupplevelserna ...
Eva: vet du, jag tror att vitsippor finns i trakten kring Skellefteå och det är ju ändå inte såå långt hemifrån! Och här är det också just MATTOR av vitsippor .., så härligt!
SvaraRaderaCecilia N: något sådant har jag aldrig skådat. Grannfrun Margareta Nilsson hade blåsippor i sin rabatt, det var den enda jag visste.
Viken underbar bild!!!!
SvaraRaderaHåller med... när man vuxit upp invid Vindelälven så är Viskan, Ätran, Nissan och Lagan bara små bäckar ;-) Vägrar att kalla det för älvar!
Anitha: nej, jag minns när ni kom ner till Skåne, hur ni berättade om just den saken ,-)
SvaraRaderaNu blev de nog lite sura, medelpadingarna, när inte Indalsälven och Ljungan kom med ...
SvaraRadera(Och så känns det som att jag glömt nån stackars älv jag med och borde skämmas ...)
Smart lärare.
SvaraRaderaFör mig var Norrland = Vilhelmina och pappas tid på Frälsis där. Nåt mer visste jag inte. Om norrländska älvar hade jag inte en aning. Det var ju så långt bort att det inte räknades.
När jag pratade med en tysk på min allra nyaste skoltyska som 13-åring berättade jag att jag bodde i mitten av Sverige - för ovanför Stockholm fanns det väl inget?
Jag ber tusen gånger om hundra miljoner på mina bara knän!
Cecilia N: Fröken Hedvig hade väl inte så stor tilltro till vår förmåga att lära oss utantill .., det fick räcka med dom här älvarna ,-)
SvaraRaderaBloggblad: du är nog förlåten .-)
Nu hade fröken kanske blivit anmäld till jämställdhetsministern med en sån ramsa ;)
SvaraRaderaDet var intressant att läsa om blommorna, det hade jag faktiskt aldrig tänkt på, att det är så olika.
Anna: ja, det var andra tider då ,-))
SvaraRaderaVitsippsbackar ger mig också hjärtklappning och barndomsminnen. Tyvärr finns det inga såna här, man får nöja sig med en tuva i nån rabatt. Så här är min ramsa på Norrlands älvar: Tor Kan Lura, Per Stå Ute, Ångrar Inget, Ljuger Ljusblått. Inte Muoni älv men väl Indalsälven, Ljungan och Ljusnan. ellem
SvaraRadera