Kl. 12.45 en måndag i maj.
Jag ser honom när jag passerar rumsfönstret.
Lille sigge nilsson ..., han som alltid vill vara för sig själv.
Som kommer in och jamar lite - jam-jam - liksom bara för att visa att "här är jag!" och sedan tar sig en sväng till matskålen och sedan letar upp ett eget rum.
En liten tiger på livets savann är han.
...som vår lilla grå. Iallafall dagtid. Hon kommer och jamar högljutt, tar en sväng upp i soffan som för att upplysa om att hon är här, spinner och trampar i några sekunder och försvinner sedan kvickt iväg igen. Inte skyggt, bara...självständigt :)
SvaraRaderamossfolk: precis så .., och dom väljer ju det själv. Ibland när det kommer besök, då dyker sigge upp och stryyyyyker sig runt deras ben .. men det varar inte länge, sen går han och lägger sig i ensamhet.
SvaraRaderaPrecis som våran Sickan. Går en sväng runt benen och sen till matskålen och sen till övervåningen och sin sovplats. Men när jag går och lägger mig, just när jag lagt mig på rygg och dragit upp täcket då kommer han! Myser, spinner och lägger sig på min mage med benen i vädret. Och sen ligger han där ungefär fem minuter och slumrar, sen kliver han upp och går och lägger sig på sin plats igen. Varje kväll likadant.
SvaraRaderaSven: är det inte just därför man tycker så mycket katter .., att dom gör som dom vill .., att dom inte krusar (bara när jag kokar fisk .., då går det an att snurra runt benen på matte ...), utan går sin egen väg?
SvaraRadera