Från hemtidningens sida om avlidna, hittar jag detta, skrivet av barnbarnet Olivia.
"Ikväll flög vår morfar i väg. Änglarna kom ner och hämtade honom upp till himlen. Vår morfar var en fantastisk man. Han var en riktig ”bonnpojke”. När han blev lite äldre fick han fara på barnhem. Efter det tog han sig till Afrika. Där borrade han brunnar och lärde sig swahili.
Han lekte alltid med oss barn när vi var små. Kurragömma var favoriten. Vi hade även springtävlingar. Morfar fuskade alltid. Det var fint. När vi var i stugan (Älgnäs) berättade han historier framför brasan om trollen som bodde i skogen. Tripp, Trapp och Trull. Om deras upptåg och om när han hjälpte dom med olika saker.
Morfar hade även telefonnumret till jultomten och ringde till honom när vi varit stygga och berättade att vi inte borde få några julklappar. När vi sedan vuxit upp visade han oss alltid filmer när vi hälsade på från när vi var små. Han spelade dragspel i Frälsningsarméns orkester och sjöng högt och tydligt på gudstjänsterna.
Vår morfar var underbar och nu finns han uppe hos Gud och tittar ner på oss. Tack för lånet. Ta väl hand om honom. Vi ses på ett tag."
Kan någon människa läsa detta utan att bli varm i hjärtat?
Nej, det tror jag inte.
Och han som fuskade i springtävlingar och var en sån härlig morfar, han hette Assar Svensson , bodde i Ursviken utanför Skellefteå och blev åttioett år.
Jag läste också den där och fick samma känsla som du. Det finns många fantastiska människor som får betyda mycket för sina närmaste. ellem
SvaraRaderaellem: ja, jag blev alldeles ...,ja, just varm i hjärtat! Så fint skrivet av barnbarnet Olivia.
SvaraRaderaNu för tiden har jag alltid näsduken beredd när jag ska läsa dina inlägg.
SvaraRaderaHi hi. Riktigt så långt har inte säden kommit än här i Västergötland. Men bra bilder ;) blir ju aldrig för gamla.
Återanvändning är ju populärt nu för tiden...har jag hört.
Varma kvällshälsningar!
Och tänk så olika det är. I landsortstidningar (inte alla men många) får man skriva så här rart och personligt. Men i de stora tidningarna är det noga med vad som sägs. Aldrig att något sånt här skulle tas in, det får bara inte vara så personligt. Läs vad SvD och DN skriver om hur man skriver minnesrunor!
SvaraRaderaJättegulligt och värmande om en fantastiskt morfar.
SvaraRaderaJag kan bara tala om för Monet, att man visst kan skriva jättefina minnesrunor i DN t ex. Det beror nog på vem som skriver minnesrunorna.
Jag har varit med om två söderprofiler som har gått bort, personer som jag kände, och de fick fantastiska runor i DN. Jag har klippt ut dom och sparat.
De är tummade kan jag tala om ;-)
Monet och Chrisina: jag är såååå glad att man får skriva så här ..., fram växer bilden av en Riktig Människa, det är inte bara ett enda uppräknande av fina titlar.
SvaraRaderaFör mig säger sånt här mycket mera.
Jag håller helt med om att de här personliga runorna, ofta skrivna av familjemedlemmar känns mycket mera levande. Förstås.
SvaraRaderaMen det finns faktiskt riktlinjer för hur runor får skrivas, iallafall i SvD. Det får inte vara för personligt, man får inte rikta sig med tilltal till den avlidne etc. Men det finns många fina runor som skrivs ändå, alla är inte uppräknande av titlar - det känns mera som en förgången tid. Ofta är det ju vänner eller arbetskamrater som skriver och de ger också en väldigt fin bild av en älskad människa som gått bort.
Men det här familjeprivata, så som det skrivs av barn och barnbarn, det skulle aldrig tas in på SvDs familjesida, det är jag hundra på!