söndag 19 juni 2011

Antikrundan ...


Ibland - eller ganska ofta - känner jag mig uråldrig.

Jag säger t.ex inte att jag ska hem och "chilla".

Jag slappar bara.

Och inte är jag "addicted" till varmrökt sidfläsk, mer beroende.

Fejsad är jag inte heller.

Undrar just om jag har ägnat mig åt "downshifting"?

Ja, jag vet inte.

Allt detta (eller i alla fall delar av det) tänkte jag på när morgonens P1-program "Kropp och själ" sändes.

10 kommentarer:

  1. Instämmer helt.
    På mitt jobb diskuteras gärna case, det idkas walk & talk m m.
    Jag brukar i alla fall alltid protestera när det kommer upp.
    Motvals, som vanligt.
    Fattar inte att man ska försöka utplåna vårt eget språk till förmån för det engelska.
    PV

    SvaraRadera
  2. Jag instämmer helt och hållet med både dig och PV här.
    Jag tycker vi har så många ord i svenskan som håller på att försvinna bara för att ingen använder dem längre.

    SvaraRadera
  3. Idag ska vi "chilla" hela dagen;-), regnet forsar ned, lite fånigt kan det kännas att bara använda enstaka ord så där, då kan de väl skifta språket helt och hållet, men de kanske de inte kan;-)

    SvaraRadera
  4. Jag har mopsat mig ett par gånger mot det programmet via e-post. Någon respons synes icke.

    Det skulle kunna vara ett bra program, men jag irriterar mig just på de där tendenserna med trendnissar som ska uttala sig.

    Dessutom pratar de ibland så fort och snubblar på orden (inte minst programledaren) så att man blir rent exhausted och bara vill ignore the whole shit. Typ.

    SvaraRadera
  5. Till er alla: ingen pratar i alla så fort som sportkommentatorn Annika Duncan. Jag hinner ALDRIG höra vad hon säger! Men det kanske är mig det är fel på?

    SvaraRadera
  6. Jag håller med! Har bott i England i nästan 20 år och här är det ingen som tar in uttryck på svenska eller på andra språk. Man pratar engelska helt enkelt. Ungdomarna använder sina egna, trendiga slanguttryck såklart, men hos resten av befolkningen samt i media används vanlig hederlig engelska som man förstår. När jag kommer hem till mitt älskade Sverige och äntligen får prata svenska, så är det bara en massa engelska ord hit och dit. Seriösa journalister i tidnigar och tv använder sig av engelska ord när det finns gott om svenska ord att ta till istället. Jag förstår inte detta. Skäms de för svenskan? Jag blir så irriterad och arg varje gång! Grrrr!! Svenskan är ett litet språk som vi måste värna om.

    SvaraRadera
  7. PS Vad betyder fejsad??

    SvaraRadera
  8. Ulrika: ja, fast att man inte tar in utländska ord i engelskan .., det behövs ju inte .., för alla andra tar ju in DERAS ,-))

    Jag kan förundras över att man på en varubil ser reklamen "Tommy`s budbil" .., jag fattar det inte, att det skulle göra det snitsigare på nåt vis?

    I mångt och mycket är det säkert en generationsfråga, men också ett tecken på hur anpassningsbar man är? Det tror jag. Jag är en sån enjängd människa, har haft samma frisyr i 26 år ..., samma typ av kläder i hela mitt vuxna liv .., jag saknar ofta ordet "att" (jag kommer gå i skolan i höst" låter för mig helgalet!) och jag tror att det är därför jag har så svårt att ta åt mig av chillandet och allt det andra ,-)

    SvaraRadera
  9. Jag tycker du verkar ganska anpassningsbar Elisabet. :)
    Ja själv tycker jag att det är tramsigt samt ett tecken på dålig självkänsla. Att tro att man låter så himla käck om man blandar in en massa engelska ord. Jag kan bara inte med det. Som utlandssvensk vill man förstås också att inget förändras hemma i moderslandet...
    Även jag blir galen när jag ser alla dessa genitivappostrofer. Tror att det beror på dåliga svenskkunskaper helt enkelt. Jag blir också ilsk när jag ser stora bokstäver där de inte ska vara. Som tex Engelskt istället för engelskt. Och sen finns det ju den där fula särskrivningen också... Oj oj oj nu får jag nog försöka lugna ner mig lite...eller kanske tom chilla eller relaxa ...;)

    SvaraRadera