Och klockan 04.16 vaknade jag med ett ryck och var alldeles säker på att jag försovit mig. Så säker att jag var tvungen att dubbelkolla på en annan klocka att den verkligen bara var just 04.16 :)
Ja, visst är det dumt att tänka på sånt då, för man kan ju ändå inte göra nåt åt det....Men hjärnan och förnuftet(var nu det sitter)tycks inte alltid fungera så bra ihop så dags på dygnet. ellem
Ibland funderar jag över det där... vi fyller våra liv till brädden med en massa saker att hålla reda på, att oroa sig för, att hinna med. Så viktiga saker - som andra inte har en aning om eftersom de har fyllt sitt eget med sina egna viktiga saker.
Den mest aktiva och fartigaste av mina kollegor, som har en student i morgon och sen ska på kurs direkt... får nog skrinlägga alla sina viktiga grejer. När hon gav järnet (vilket hon alltid gör) och sprang på brännbollen mot sexorna, knäppte det till så illa i hennes höft att hon störtade mot marken och blev liggande... kunde inte röra sig, plågorna var olidliga. Sen kom ambulansen... Och alla vi omkring tänkte att det kanske var ett slags varning om att det är dags att dra ner på takten, även om det för henne känns som om tillvaron rasar ihop. (Hon leder gympapass både bittida och sent vid sidan om...) Fort kan det ändra sig i tillvaron...
Men vad ÄR det med oss egentligen!? Jag vaknade halv fyra i morse och tänkte också på jobbet.....det har visserligen varit skolavslutning. Men tankarna gick på allt det sista som ska packas ihop i klassrummen och fixas.
till er alla; mossfolk, ellem, SoF, Bloggblad och Tankevågor: jag AVSKYR att jag inte kan koppla bort jobbet och så här har det alltid varit. Inte hjälper ju det att jag går här och funderar på allt möjligt sånt, men hjärnan gör som den vill. ellem: postogrammen beställdes hem dagen därpå.
Och klockan 04.16 vaknade jag med ett ryck och var alldeles säker på att jag försovit mig. Så säker att jag var tvungen att dubbelkolla på en annan klocka att den verkligen bara var just 04.16 :)
SvaraRaderaJa, visst är det dumt att tänka på sånt då, för man kan ju ändå inte göra nåt åt det....Men hjärnan och förnuftet(var nu det sitter)tycks inte alltid fungera så bra ihop så dags på dygnet. ellem
SvaraRaderaHjälp.
SvaraRaderaJa sådana där tankar minns jag att man kunde få ibland på nätterna förr.
Kan tänka mig att ni som har så otroligt mycket att hålla reda på under era arbetsdagar, råkar ut för detta då och då.
...å undrar hur det går med Postgrammen nu då...?
Varma efter sommar-regnet-hälsningar!
Ibland funderar jag över det där... vi fyller våra liv till brädden med en massa saker att hålla reda på, att oroa sig för, att hinna med. Så viktiga saker - som andra inte har en aning om eftersom de har fyllt sitt eget med sina egna viktiga saker.
SvaraRaderaDen mest aktiva och fartigaste av mina kollegor, som har en student i morgon och sen ska på kurs direkt... får nog skrinlägga alla sina viktiga grejer. När hon gav järnet (vilket hon alltid gör) och sprang på brännbollen mot sexorna, knäppte det till så illa i hennes höft att hon störtade mot marken och blev liggande... kunde inte röra sig, plågorna var olidliga. Sen kom ambulansen... Och alla vi omkring tänkte att det kanske var ett slags varning om att det är dags att dra ner på takten, även om det för henne känns som om tillvaron rasar ihop. (Hon leder gympapass både bittida och sent vid sidan om...)
Fort kan det ändra sig i tillvaron...
Men vad ÄR det med oss egentligen!?
SvaraRaderaJag vaknade halv fyra i morse och tänkte också på jobbet.....det har visserligen varit skolavslutning. Men tankarna gick på allt det sista som ska packas ihop i klassrummen och fixas.
Man borde ta det lugnare...
till er alla; mossfolk, ellem, SoF, Bloggblad och Tankevågor: jag AVSKYR att jag inte kan koppla bort jobbet och så här har det alltid varit.
SvaraRaderaInte hjälper ju det att jag går här och funderar på allt möjligt sånt, men hjärnan gör som den vill.
ellem: postogrammen beställdes hem dagen därpå.
Och förlåt till er alla för att svaret dröjt!