... stannar jag till vid hästhagen.
Det är just före Backalyckan.
I hagen går fyra hästar och efter en stunds funderande ("ja, ska man verkligen våga sig fram .., den där människan har ju nånting konstigt på huvudet?" tänker nog lilla fölet) vågar sig sällskapet fram till staketet.
En bra stund står jag där och småsurrar med dem.
Fölet har exat samma teckning som sin mamma.
Samma vita "stjärna" i pannan .., samma vita strån på höger bakben.
Nej, något svar får jag inte.
Och inte långt från jobbet, just vid korsningen där jag svänger in till Haverdal, ser det ut så här.
Där ligger korna och sover och tycks ha det så skönt.
Regnet hänger i luften, men jag klarar mig hela vägen hem.
Det är något vackert och harmoniskt att se djur, undrar hur det har det där i hagen kan jag tänka? Om de har bra kompisar, vem som bestämmer? Om de plågas mycket av flugor och mygg så de hellre skulle vilja vara nån annanstans, så kan jag tänka:-)
SvaraRaderaSå vacker det är med hästar och kor i vårt landskap. Jag tröttnar aldrig på att se dem.
SvaraRaderaMonica och Tankevågor: ja, jag njuter sååå av att bo i jordbrukslandskap! Så var det ju delvis i Ystad också, men ännu mera här.
SvaraRaderaAtt varje dag se hästar, kor och får .., det tycker jag bidrar till bra livskvalitet.
Härliga foton som får mig att trilla rakt ner i ursprunget och släktgården med loja kossor och ivriga hästar.
SvaraRaderaPå den tiden då somrarna var hur långa som helst och man inte gjorde annat än lekte, badade och tjuvåt av farfars jordgubbsodling.
Och då allting var så enkelt.
Och självklart. T o m myggbetten hörde till och de hemska bromsarna som retade oss nere på badstrnden.
Nostalgi.
Inkan: några kossor fanns inte i Malå, iaf inte där vi bodde, men hos mormor. Åååå, jag minns precis ljudet och DOFTEN när jag följde mamma till lagårn och dörren som öppnades .., och rasslet när korna vände sig om och tittade eller ställde sig upp .., och höet och småkalvarna som slafssög på fingrarna och klibbet efteråt.
SvaraRaderaBara en massa lycka.
Och mamma som satt på en sliten träpall och mjölkade.