Nej, bilden hör inte samman med texten, men kameran är nu verkligen död.
I morgon ska jag åka in till stan och skaffa mig en ny.
Så länge blir det mina gamla bilder som får komma tillbaka.
Gissa, hur glad man blir, när man bland köande kunder upptäcker malåbor!
Ja, eller före detta!
Åååå, två varma kramar blev det och stor glädje!
Under mina tretton år på Ica i Malå hade jag frun i familjen som kund, nästan varje dag.
Ibland, men inte ofta, gjorde hennes man henne sällskap.
"Han är den absolut bäste chef jag någonsin har haft!" vet jag många som har sagt.
"Och hon var helt underbar som lärare!" vet jag andra som sa.
Och precis som hemifrån-Ingela, tycks familjen äta konserveringsmedel till frukost och middag, kanske även till kvällsmål, för så är det, att dom åldras inte!
Precis som förut ser dom ut!
Här är mannen i famljen.
Vad avigt det blir när Laholm skriver om Egon som "sin". Han är ju Malås mesta filmare, rektor och allt vad det var. Tänk vad vissa saker känns djupt rotade. Egon kommer alltid för mig på Udden. Punkt. :)
SvaraRaderaJag hann lära känna Egon när han arbetade som skolchef i Malå. Dessutom var jag klasskamrat med hans yngre syster på gymnasiet i Vilhelmina.
SvaraRaderaJag är stum av förundran över hur du lyckas hitta Malåbor överallt! De dras nog till dig.
SvaraRaderaÄsch, du har nog bara dåligt minne/Hemifrån-Ingela
SvaraRadera