Fyrahundratjugo minuter ...

.... på jobbet och ingen röst har jag, men väl världens underbaraste arbetskamrater!

När en timme av mitt pass återstår, säger jag till chefen att om jag är så här i morgon, då blir jag hemma.

Då erbjuder sig den rara Frida att ta min eftermiddag (hon arbetar även förmiddag), bara hon får en matpaus under dagens gång och det säger Bodil att det ordnar sig och alltså kan jag nu i morgon stanna hemma utan att ha den där skräcken över mig att det strular sig.

Man kan ju fråga sig vad det är för en värld vi lever i, när man ska ha sån ångest över att inte vara frisk och kry. Ja, för jobbets skull, alltså.

Och arma människor som o f t a är sjuka .., kanske på grund av migrän eller annat; hur ångestfyllt ska det inte vara för dessa att ringa och meddela att "tyvärr .., idag blir jag hemma"?

Nu ska jag bara vila och inte öppna näbben.

Medan jag skrev den förra meningen, nös jag nio gånger på raken.

Nej, jag ska lägga mig på soffan Ektorp och ta pläden från Klippans yllefabrik över mig och så ska jag lyssna till dagens sommarpratare, samt till Torgny Lindgren som högläser ur sin bok "Minnen".

Det är ju underligt .., när jag läste den boken tyckte jag inte att den var så där över sig .., men när jag hör författaren själv läsa, då älskar jag den!

En slags härlig rutin blir det att varje dag lyssna till herr Lindgren.

Eftersom jag i sommar bara har två veckors ledighet, känns det ännu viktigare än vanligt att ta vara på v a r j e dag. Om jag endast och allena ska drömma om dom där fjorton dagarna - uppdelade på två omgångar -, så kommer livet att bli så enbarmligt tråkigt.

Men Torgnypratet .., det blir som en vardagens guldkant.

Och dagens bild, vad har den med texten att göra?

Jo, på väg hem passerade jag Steninge och där kom då en man promenerande, bärandes på en håv och en liten hink - den senare till synes fylld med krabbor -.

Det var då jag kom att tänka på den där kvällen i fjolsomras, i Bohuslän, när jag tog bilden av pv och den store och lille mannen .., vilka alla låg med rumporna i vädret och spanade efter just krabbor.

Så var det.