På det gamla jobbet diskuterade vi en dag detta med kryssningar.
Ni vet, Åland och Finland.
Tallin.
Sånt.
Och fast man sitter bakom kassadisken och inte alls befinner sig på en båt, kan man få inviter.
Äldre herre - vars fästmö just har lämnat affären med varorna - överräcker försiktigt ett kvitto till kassörskan. Först en stund senare tittar den senare på kvittot.
Och h ä p n a r.
Någon e-postadress får inte den trånsjuke mannen.
Detta hände i Ystad, för femton kilo sedan.
Jag sa att jag inte trodde den mannen var uppfunnen som - om han blev aningen påverkad av starkvaror - skulle stå emot en vacker kvinna som uppmuntrade lite lagom och om han samtidigt visste att hustrun/sambon/fästmön inte skulle få vetskap om nu något hände.
(Nåja, det omvända händer säkerligen också).
Alla sade emot mig.
Nåja, en eller annan man av en annan sort finns kanske, men i stort sett så .., jo, det tror jag.
Nu råkar jag lyssna till P1:s Tendens där det handlar om just kryssningar och där vittnar ett sällskap kvinnor om hur gifta män blir när dom kommer ombord på en båt som stävat långt utanför Äktenskapets Trygga Hamn.
Det var där den där brandmannen från Västerbotten kom in i bilden.
Jo, jo .,. tänker jag.
Här är programmet.
Haha, riktigt uppiggande, tänk att jag var "utsatt" för samma sak i söndags, tänkte inte alls skriva om det men nu kan jag inte låta bli, en väldigt snygg karl dessutom och han frågade om adressen, maken satt redan i bilen;-) och jag sa att min adress, den vågar jag verkligen inte lämna ut;-) och då log han och vinkade hejdå. Berättade för maken i bilen och han såg mest undrande ut;-)
SvaraRaderaBlir jag förvånad? Nej. Inte ett dugg.
SvaraRaderaMonica: sen finns det människor som tror att man liksom uppmuntrar till sånt, men se det kan jag lova att jag inte hade gjort med den där kvittomannen. Han trodde sig väl förmodligen vara Guds gåva till mänskligheten. I alla fall till kvinnorna ,-)
SvaraRaderaBloggblad: nej, se där!
När jag språkade med en man från Sibirien på bröllopet i Prag så var det första han sa när han fick veta att jag var från Stockholm, en stad han hade besökt "de där kryssningarna, det är helt otroligt! Här trodde man att man var luttrad från Sibirien och vodkabältet men nåt värre än svenska och finska män på de där kryssningarna har jag aldrig sett maken till!"
SvaraRaderaSteel City Anna: ja, det förvånar mig inte!
SvaraRadera