Mord i sikte ...
Vaknar till ett förfärligt tjatter från familjen Skata, men även av ett annat ljud .., ett skräckslaget skriiiande.
Lämnar sängvärmen och ställer mig vid söderfönstret och tittar ut.
Jo, där på grannens gräsmatta ser jag sju skator som står samlade i ring runt en fågel - en trast eller stare eller hackspett - och nu förstår jag .., dom har tänkt sig att äta färsk pippi till frukost och funderar väl som bäst på hur man bäst ska avrätta den arma krabaten.
Och ja, jag vet att naturen är precis så grym och att vi människor inte är ett dugg bättre ( i kylskåpet en trappa ner ligger t.ex varmrökt bog i skivor, någon stackars gris som fått sätta livet till för att jag ska ha gott pålägg .., skillnaden är bara att det är någon annan som sköter avlivandet ...), men detta - sju mot en - , uthärdar jag inte att se, så precis som i Ystad när jag om nätterna sprang ut i bara särken och hojtade åt stökiga och brölande pojkar som i fyllan och villan skulle slåss, gör jag nu samma sak.
Hojtar först!
Klappar i händerna!
Sen går jag ut och vid det laget har skatorna förskräckt flugit sin väg och den arma fågeln - den som skulle förvandlas till frukost -, gömmer sig under rhododendronbuskaget och blir kanske uppäten lite senare, ja, säkert blir det så.
Men aningen bättre känns det.
Bra gjort, jag skulle ha gjort likadant!
SvaraRaderaVar den lilla fågeln en unge? Kunde den inte flyga, eller var den redan angripen?
SvaraRaderaJo, jag hade gjort likadant som du.
Hugan och Bert: när jag stod i fönstret och hade skrämt bort skatorna, försökte fågeln klättra uppför det lilla trädet .. på stammen! Sen ner igen.
SvaraRaderaNär jag sedan kom, försvann den in i buskaget, så jag vet inte hur det var fatt med den? Kanske förlängde jag lidandet? Nå, jag fixar i alla fall inte att bara titta på.