Och sju böcker hade han skrivit ..

Idag blir det kassaarbete från nio till tre, frånsett en kvarts fikarast.
(Pv åker hem på håltimmarna och rastar den svansviftande krabaten).

Mellan skyfallen kommer icke-stressade kunder in och handlar morgontidningar och frukostbullar och det pratas väder (förstås) och semestrar och "jaha, nu är ni tillbaka ni gamlingar, ja, välkommen ska ni vara!" säger en äldre kvinna och ler vänligt.

Någon kommenterar min dialekt och jag kommenterar någon annans.

Västgötar är lätta att känna igen.

"Ja, du gissade rätt .., jag är från Kinna!" säger en rar dam.



Och så är där norrbottningen som är rätt långt till åren kommen, det var han som kom från Örarna och som jag trodde hette "Öarna", och jag berättar att jag tidigare har skrivit om honom på den här sidan.

"Jaså, du skriver också ., ja, det gör jag med .. jag har skrivit sju böcker förstår du!" säger han plirigt leende och på utpräglad norrbottnisk dialekt .., och betänk att han har varit hemifrån sedan 1954!

I femtiosju år!!

Och jag bara gapar förvånat .., sju böcker?

"Har du skrivit sju böcker?" utbrister jag.

Javisst.

Och mannen lovar att jag ska få låna den allra första boken, ja, han ska ta den till affären och lämna den i kassan , absolut, att han ska .., "få se, du heter Elisabet, eller hur ...?" säger han.

"Titta, här står minsann en riktig författare!" förklarar jag för kunderna bakom och då ler den skrivande mannen från Norrbotten och säger ..."ja, det är ju så att jag har bara gått sex år i skola och därför kan jag skriva .,. det kan ju int dom som har gått ut skolan numera ...".

Han säger det brett leende och jag känner hur mycket jag tycker om honom!

Just så var det på jobbet.