När jag igårkväll rotar i en byrålåda, hittar jag min gamla klippbok.
Där är kåserier från 1993 och framåt och jag tar den stora boken med mig och börjar läsa.
Och minns.
Och ler.
I slutet av maj 1994 åker vi från Ystad till Göteborg.
Alldeles lyrisk är jag!
Och när vi kommer till Hallandsåsen .., grips jag av nåt slags känslosvall.
Tänk .., jag säger bara t ä n k .., så lite man vet om framtiden!
Och tur är väl det.....
SvaraRaderaHi, vad kul att du faktiskt skrivit så :)
SvaraRaderaMen varför slutade du kåsera till tidningen? De är ju jättebra! Jag läser och tänker att även om jag inte sett något namn hade jag vetat vem som skrivit detta. De är äkta Elisabetanska ;)
aniren56: ja, tänk sån tur ..., jag skulle t.ex inte vilja veta om jag löper risk att drabbas av någon allvarlig sjukdom längre fram. Nätack.
SvaraRaderamossfolk: det blev för mycket .., till slut tänkte man bara på vad man skulle skriva om .., att varje lördag producera nånting, nej, det var inte min grej. Det hände att jag kräktes innan det skulle skickas in .., det här var medan allt faxades in.
Men roligt att ha kvar albumen .., det var så mycket jag kom ihåg ,-)
Och jag som läste kåserierna tyckte också mycket om dem. Och saknade dem när de försvann! När det så plötsligt dök upp ett kåseri igen blev jag så glad och fick din mailadress via Norran.Och så småningom hamnade jag här via en lönk. Mycket trevligt!! ellem
SvaraRaderavia en länk var det förstås! ellem
SvaraRaderaellem: ja, tänka sig att du har varit med så länge ,-)))
SvaraRadera