Elisabet

Insikt nr 402 ...

Faktum är att nästan all vaken tid tänker jag på jobbet.

Det är ju inte klokt.

Det är helt enkelt rubbat.

Och det är inte så att jag går omkring och oroar mig, men tanken finns liksom där.

"Nej, så här får det inte vara .., jag m å s t e lära mig att sudda ut jobbet när jag lämnar affären, det måste gå!" säger jag till pv en dag när måttet liksom är rågat.

Så det är vad jag försöker göra: sudda.

Sudd-sudd.

Och så snart tanken börjar snirkla sig mot arbetet, stänger jag till och tar sikte på nånting annat.

Det där har gått ganska bra.

Men så blir det ju kväll och man går och lägger sig och då har man liksom ingen koll längre.

Då har man inga nycklar till själen och kanske har man dessutom glömt att stänga för ordentligt, ja, jag ser för min inre syn hur jobbtankarna stångas och trängs och vill ut och leva rövare!

Det är väl därför - för att jag inte hade stenkoll och kunde låsa dörren - som jag natten mot idag drömmer om postförskottspaket och ett rekommenderat brev.

Om jobbet, rakt av.

Och när jag vaknar, ler jag för mig själv.

Sååå finurlig är alltså hjärnan.

När chansen kommer, gör den precis som den vill.

Och alla ni andra?

Hur är det för er?

Kan ni koppla bort jobbet så där poff, bara?

sportigajenny sa...

Och här är ytterligare en som inte riktigt kan slappna från jobbet trots att hon är ledig. Här synas affischer (det kan ju gälla ett evenemang här i närheten), är uppmärksam på nya affärer, restauranger/caféer, öppettider för alla butiker, restauranger och allt vad det är... Men är man turistbyrån så är man! =)

Ruta Ett sa...

Som lärare tänkte jag alltid på jobbet - dygnet runt.
Numera, som egen företagare, tänker jag också mycket på jobbet, men på ett helt annat sätt.
Nu kan jag styra min arbetstid och mitt arbete på ett helt annat sätt och det blir mest kreativa tankar och jag arbetar bara med roliga saker.
Så mina tankar är mera lustfyllda nu.
Men fortfarande efter 8 år drömmer jag mardrömmar i skolmiljö och det är inte roligt.

mossfolk sa...

Här är en till som alltid tänker på jobbet (nu blandat med studierna och det är kanske inte så konstigt). Kul att du skriver om det för vi pratade om precis jobbtänkandet härom dagen. Jag börjad fundera på hur man skulle organisera saker, varvid sambon tittade upp och påminde om att det var fjorton timmar innan jag skulle vara där. Han är min raka motsats.
Tar saker lite som de kommer och lever väldigt mycket i nuet.
Jag skulle nog behöva gå en kurs i det :)

Lilla B sa...

Jag har inga problem alls att stänga av jobbet. Fullt engagemang under arbetstiden och sen något annat. Hemvägen är som en sluss. Det har funkat i över 30 år och nu handleder jag arbetslag bl a just detta.

Tankevågor sa...

Nu är klockan 22:23 här i soffhörnan och jag sitter och läser jobbmail. Dessutom har jag nyss skrivit klart en massa frågor från soc på datorn angående en utredning av ett barn i min klass.....ja det säger väl en del om hur det är.

Men faktiskt så försöker jag att inte tänka på jobbet ALLTID. Ibland kopplar jag av det nästan helt och hållet och det är en konst jag lärt mig med åren. Men för att göra det måste jag verkligen flytta inte bara hjärnan utan hela mig tex. till en liten skärgårdsö eller till en härlig stund med barbarnet....DÅ går det att koppla bort jobbet.

.....ska bara tillägga att jag älskar mitt jobb. :-)

Elisabet sa...

Till er alla: att jag från början bara tänkte på jobbet, det förstår jag ju .., då var ju vettlöst orolig.
Men nu, nu känner jag mig tämligen trygg och det jag inte kan, ja, men då frågar jag den som kan mera ,-)
Det här med tankar på jobbet, det har följt mig nästan hela livet (förmodligen en läggningsfråga, alltså ...) och det är väl först nu jag VERKLIGEN har beslutat mig för att göra nånting åt det. (Slow starter .., ja, det är jag det ..)
I helgen lyckades jag över förväntan.
Inte en enda gång att jag tänkte på vare sig V65 eller rekommenderade brev.

baratradgard sa...

Jag slutade ju jobba 2005 pga stress&elände. Borde vid detta laget vara helt utvilad. Nu när jag dragit igång egen verksamhet med kurser i kost så håller jag EN KURS/vecka = ynka 1,5 timme aktiv tid varje onsdagkväll. Och på nåt vis hänger hela veckans planering och tankeverksamhet ihop med det.

Så jag har också funderat mycket på det nu. Hur mycket energi"får" ens jobb ta egentligen. För nu känns det som att ifall jag kör igång ytterligare en kurs per vecka så finns ingen fritid kvar...

Carita sa...

Åh, nej! Och att ha förtroendetid hjälper inte (men är underbart på alla andra sätt!).

Ingela sa...

Nä, det är dåligt med det. Ibland är det alldeles omöjligt. Jag tänker att om jag hade ett annat jobb, ett där man gör en sak färdig och sen går hem, ett jobb som inte handlade om människor och processer, så skulle det vara annorlunda. Eller kanske inte? En läggningsfråga mer än en jobbfråga?

Kajsa sa... (väkommen Kajsa!, jag tror det är första gången jag ser ditt namn här!)

Jag har haft mkt problem med att inte släppa jobbet när jag går hem, men jag har fått lära mej att kunna koppla bort numer, men visst... hjärnan bestämmer och när man sover har man ingen koll, där blir drömmarna i ett enda virrvarr, men kollegorna på förskolan jag jobbar på har mkt kul när jag berättar om mina drömmar om dem, haha.. så det är bara att acceptera, ha det gott..

cruella sa...

Ja, såvida jag inte har jobbat intensivt och skrivit i tolv timmar i sträck inpå natten - då har jag svårt att gå och lägga mig direkt. Men det är ju för att jag är uppe i varv. Drömmer eller tänker sällan på jobbet när jag är ledig. Vad är det för tankar du har? Skriv ned dem på en lapp lite översiktligt och lägg den i ett annat rum när du går och lägger dig. Ett bra sätt att lura den finurliga hjärnan, tro mig.

Eva sa...

Eftersom mitt jobb består i att måla bilder så finns dessa alltid inom mig. Jag bär alltid på bilder som vill komma ut. Ganska behagligt är det. Men när jag jobbade med annat då var jag alltid speedad, hade svårt att slappna av och det blev till sist för mycket. Kroppen sa ifrån rejält.

Rexxie sa...

Är inte tankar på jobbet ett tecken på att man faktiskt bryr sig om sitt jobb?Jag har blivit bättre på att släppa jobbet; har kommit på att världen faktiskt inte går under om jag inte tänker på jobbet en kväll...

Ulrika sa...

Nej. Men å andra sidan lever jag ju mitt i det hela tiden, så jag vet inte om det ens vore möjligt.Däremot har jag äntligen övertygat mig själv om att det är ok att vara ledig ett par dagar då och då. Jag är ju oftast hos Marcus på helgerna nu och då är jag ledig. DET är skönt.

Turtlan sa...

Jag kan inte stänga av jobbet oich nu är det värre än på länge.
Svårt att somna för att jobbet snurrar. Inget bra symtom att det är så.

Idag efter jobbet åkte jag direkt hem till kära kompis B och hennes barn H & E. Bättre terapi finns inte.
Tillverka Loppor, prata om ditt & datt med en 7 åring, förhöra en 10 åring på engelska glosor lindrar det hela en hel del.

Mår mycket bättre nu och mer i ro. Är jag hemma så snurrar jobbet på!

Så Du är inte ensam.

Önskar jag kunde stänga av jobbet när jag byter kläder och går hem