Så gott som var gång när pv går ner till lilla hamnen för att ösa båten, gör harry honom sällskap.
Vid det här laget vet harry exakt vilken båt som tillhör familjen och pv brukar leende berätta hur enkelt det är för den svansviftande krabaten att ta sig ombord och hur han - glatt och skuttigt -, tar sig därifrån.
Det är så långt ifrån hans matte som man kan komma.
(Ni minns väl att pv en gång uttryckte det som att jag, vid ombordstigning på segelbåten, hade gett kassaskåpet ett ansikte .., då förstår ni!)
Idag skulle jag filma det här äventyret.
Och ja, jag är en mes.
Men det beror, i alla fall till viss del, på att jag har sån livlig fantasi.
För min inre syn ser jag vad som skulle kunna hända; att harry snavar när han ska hoppa ombord och hur ena benet fastnar i nåt stag och han blir hängande upp-och-ner och kanske bryts benet eller höftkulan åker ur sitt läge, eller så ramlar han i vattnet och tar sig inte upp och pv måste hoppa i och plötsligt får då pv hjärtflimmer och båda slutar sina dagar bland maneter och tång.
Sånt.
Så ..., snälla .., ha förbarmande över min harighet.
Att harry har påbrå från stövare, dvs, jakthundar, är lätt att se.
Plötsligt får han vittring på nånting under ljungen .., kanske en mus?
En mallig harry bär på det torra ormskinnet.
Efteråt: pv har nästan skrattat på sig när han sett filmen och hört mina "nej! nej, harry!"
Nåja, om jag hade varit av den elaka sorten, då hade jag ju kunnat berätta om den där upphittade ormen (död sedan länge) som låg på vägen och som jag tog upp och i värsta fall hade jag också berättat om hur rädd någon blev att jag skulle komma ens i minsta lilla närheten med det där torra skinnet som harry sedan sprang och lekte med .., men nu är jag ju inte sån, ååå, nej, jag är tålmodig, mild och god och skulle aldrig drömma om att berätta nåt sånt.
Ja, apropå rädsla.
Haha, så kul. Det märks faktiskt att du inte har så värst mycket vana vid kombinationen båt och hund. Trillar dom i simmar dom i land, det är liksom inbyggt:-) Och de är fenor på att balansera och hoppa som du själv ser.
SvaraRaderaVi hade stor labrador på segelbåt av pv:s typ (den stora alltså) och hon balanserade på skarndäck (fråga pv) och hoppade från fören direkt upp på hala skärgårdsklippor utan problem upp i hög ålder.
Vill också berätta att den pimpinetta lilla franska pudelfröken beter sig exakt lika dant som Harry när något spännande finns bland buskar och snår. Bökar in sig som den värsta jakthund. Jag skulle vara mycket mera rädd för orm dock, vis av skadan av hur illa det gick för vår Max (och för Kesus Sickan, läs och bli lite rädd!!) Hoppas du har kortisontabletter hemma?
Tackar.
SvaraRaderaDagens skratt!
Du får kanske skaffa flytväst till honom så känns det lugnare...
Men jisses så stor han har blivit, fina harry! Känns som en tonåring nu.
Vad mysigt ni har det allihop!
SvaraRaderaJa, kanske dags för en flytväst till Harry, en sådan där med handtag så att det är lätt att hala ombord honom igen?
Monet, Mian och ab: ja, det är klart att jag förstår att han kan simma ( ,-), men skräcken är att han ska fastna med ett eller flera ben i nån järnställning, ja, kan se hur många faror som helst just kring båten!
SvaraRaderaOch så vet jag ju hur jag själv vinglar ombord ,-)
Mian: ja, han har blivit sååå stor!
annika: jo, det ska inhandlas! pv tänker ta med honom på fisketurer så småningom.
Det var väldigt många Oj, Nej, inte och sånt där ;-))
SvaraRaderaJag tror också att han fixar båtlivet galant till skillnad från hans matte....
En flytväst är nog inte fel.
Visserligen är jag inte så värst hundkunnig men enl min hundägande jobbarkompis så kan de ibland börja simma åt fel håll om de råkar trilla överbord. Då kan det vara skönt med lite flytstöd.
Tack för en kul liten film!
Turtlan: jag är ingen baletthoppa direkt när jag ska ta mig ombord och utgår förmodligen ifrån att harry inte heller är det ,-)
SvaraRaderaMen det är han.
Åh, jag förstår dig precis (ang Harry och båten). Satt nästan och ropade själv när jag såg honom.
SvaraRaderaJa, flytväst med handtag, det är väl det enda som hjälper (lite) mot oron.
/Biggan
Biggan: t a c k ,-)
SvaraRaderaJa, som förstår oron.
Ju mer fantasi man är utrustad med, desto fler tänkbara & fasansfulla scenarior spelas då upp i ens hjärna.
Till er alla: fast det är inte det där att han ska ramla i havet som är det som oroar mig - egentligen - även om det låter så.
SvaraRaderaHan har ju simmat mycket i sommar, så det vet jag ju att han klarar av.
Nej, det är detta att han ska hamna vid sidan om ..., fastna i nåt stag eller nåt sånt.
Och jag förstår dig fullständigt. Hade låtit likadan själv.
SvaraRadera