söndag 4 september 2011
Litet möte som blir stort ...
Vid niotiden tar jag moppen och susar iväg söderut, till affären.
Det är en alldeles u n d e r b a r septembermorgon med det jag kallar för comfortluft .., den är så mild och så len och att jag är barfota i sandalerna har ingen betydelse .., det är varmt och skönt ute!
Halvvägs framme kommer en äldre man promenerande med två hundar i koppel; en strävhårig tax och en gråhund.
Hemma i Malå - eller i inlandskommuner där det jagas älg -, där vimlar det av grå, - eller jämthundar som ofta står i hundgårdar och skäller hejvilt.
Härliga familjehundar är det!
Men här nere, här har jag knappt sett en enda en och nu saktar jag in och stannar helt enkelt vid vägrenen.
" En gråhund! det är knappt jag tror mina ögon!"säger jag .., och mannen kommer fram och säger i sin tur ..."men du, det där var då ingen halländsk dialekt!" och så ler han så varmt.
Och jag berättar om min förvåning över att möta den här hunden och jo, han har verkligen jagat älg med den, men så blev den drabbad av en fästingburen sjukdom och sen var inget sig likt och några mer älgar att prata om, ja, det har det inte blivit.
En liten, liten stund står vi där och pratar.
"Nä, nu måste jag nog åka .., jag ska snart börja arbeta ...", säger jag.
Då tittar mannen så vänligt på mig och lägger sin ena hand på min axel och så säger han ..."ha nu en riktigt bra dag min vän!"
Sen är allt över.
Resten av vägen (så där som när jag passerar det lilla fölet med sin mamma som alltid står nära, nära varandra i hagen och just som jag åker förbi står fölet och diar ... eller dom svartvita kossorna i Särdal - alla vända åt samma håll - .., eller när jag känner doften av ren dynga ...), ja, hela vägen sitter jag och ler för mig själv.
Alldeles inutivarm blir jag.
Och jag tänker på den där stora handen på min axel och på orden han sa.
"Min vän".
Och hela dagen - jo, det är sant -, får som ett litet guldskimmer över sig.
Just så.
...och dina fina inlägg ger min vardag ett härligt guldskimmer!
SvaraRaderaKram!
Helen: ,-) Ringar på vattnet. Så blir det bevisligen.
SvaraRadera