Det absolut bästa jag har gjort i mitt liv - arbetsmässigt -, är att ha gått ner rejält i tid.
Under hela tiden i Malå arbetade jag kanske 80 % .., under tiden i Ystad var det ungefär något liknande, men mera tid när jag blev ensamseglare och det var då som blodtrycket sköt i höjden och jag började känna hur det susade i huvudet.
När jag i december förra året sökte arbete på Hemköp, meddelade jag på en gång att jag inte var intresserad av heltid. Det skulle aldrig fungera .., jag får för ont i knäet, i benen och i fötterna och blir alldeles stel som en pinne om kvällarna.
Allt detta kom som ett brev på posten efter knäledsoperationen.
Så nu arbetar jag oftast antingen förmiddag från 8.45 - 15.00, eller eftermiddag, från 13 - 19, eller 14 - 19. Det är helt u n d e r b a r t!
Söndagarna är längre; då är det 9.45 - 17.15, men det går det med.
Skulle jag klara mig på den lönen om jag hade bott kvar i Ystad och haft min lilla 1:a?
(Där fick jag ofta ut kanske två tusen kronor mera var månad och kände mig som miljonär och det är ändå löner som andra kanske gapskrattar åt.)
Ja, det skulle jag, allra helst som jag är så enjängd och går i samma anorak och blus stup i två, dvs, inte lägger särskilt mycket på klädinköp.
Och inget studielån finns som ska återbetalas, bara en sån sak.
Sen är det ju också så, att vill jag ha ett l i v och inte vara konstant trött, så är detta - för mig - ett perfekt alternativ.
Jag brukar ibland tänka på kvinnor i Indien eller andra ställen på vår jord; kvinnor som arbetar tolv, tretton timmar per dag och sju dagar i veckan, och kanske bor dom i plåtskjul utan rinnande vatten .., utan elektricitet .., där finns ingen tvättmaskin, ingen dammsugare, ingen spis att laga mat på.
Oj, vilken oerhörd gåva och förmån att vara född i den här delen av världen!
I morgon är en ny dag och då börjar mitt arbetspass klockan två och nu kan jag alltså ta vara på hela den här eftermiddagen och kvällen och halva morgondagen .., och bara njuta.
Ack, så ljufvligt!
Det märks att du är lycklig på den helt underbara höstbilden!
SvaraRaderaFortsätt njuta av tillvaron!
Se där, ännu en sak där vi är helt överens ;-)
SvaraRaderaDet där med arbetstid, jag gick ner till 80% två år innan pensionen. Min lön var skitdålig redan vid 100% och naturligtvis så skulle det även påverka pensionen när jag blev fyllda 65.
Men oj va skönt de va med ledighet istället för pengar. Det blev ett nytt rikare liv. Jag överlevde och överlever fortfarande och mår väldigt bra, så är de bara ;-))
Sven: det är en bild från i fjol, men passar väl ändå in , -)
SvaraRaderaGunnar: många varnar mig och säger att ååå, vilken eländig pension du kommer att få! Ja, det förstår jag. Men jag tar den biten och får rätta mitt liv därefter. Å andra sidan har jag inget val. Vill jag ha ett bra liv nu, MÅSTE jag gå ner i tid och det är liksom inget att välja på.
Väldigt vacker bild!
SvaraRaderaU N D E R B A R bild E!
SvaraRaderaMånga tyckte nog jag var klart sinnesrubbad när jag sa upp mig från ett välbetalt halvtidsjobb. För mig den gången handlade det om överlevnad.
SvaraRaderaNär man satt halva veckan på ett jobb man avskydde och for hem och alltid var arg över nåt som hänt på jobbet så insåg jag till slut att så kunde jag inte ha det. PE var inte värd att ha en sambo som jämt var på dåligt humör. Nej, bättre med lite pengar i börsen och tid att vara tillsammans - glada.
Med tanke på vad som hände är jag idag glad över mitt beslut. Vi fick några lyckliga år där vi fick vara tillsammans dygnet runt.
Anna i Sheffield och SoF: tack, tack ....!
SvaraRaderaAnitha: men sa du verkligen upp dig från jobbet som löne---, ja, du vet? Det hade jag ingen aning om.
Och vilken tur i så fall, med tanke på vad som hände.
Ja allt är inte pengar.
SvaraRaderaVad ska man med dem till när man är utsliten och ledsen?
Jag har jobbat mycket deltid och pensionen är usel men jag lever än och min make har bättre så då går det ju. Håll liv i honom sa dom på pensionskontoret när jag skulle höra om pensionen!
Kram från eva i Tyresö