fredag 21 oktober 2011
Till och från och på ...
På väg till jobbet.
Klockan är kvart över åtta och nu har jag kommit till Steninge och solen är på väg upp och jag svänger in på en p-plats och tar fram kameran - även om det är motljus -, så här mörkt är det inte när bilden tas.
Och det är ett härligt väder!
Frisk luft.
"Krispig", skulle kanske någon säga.
Vid Särdal ser jag hästarna som låg ute när jag igårkväll körde hem.
Kallt var det och dimmigt och regnigt.
Nu ligger dom där i gräset och jag tänker att deras tillvaro kanske inte är så där värst angenäm?
Och så här ser det ut när jag kommer hem, fem timmar senare.
Harry släpps ut .., och även pElle, som också har varit inne (dom låg på soffan tillsammans när jag sade hejdå ...) och jag tar mig vindruvor och lite Bavariaost - så där som ett akutmellanmål - jag är vansinnigt sugen på nånting gott!
Och medan harry springer omkring på tomten, tar jag mig en titt på den lilla lönnen.
Lönnar är vackra träd, tycker jag.
I alla fall är bladen vackra.
Och ja, jag vet att det är en björk, den där till höger.
Och på jobbet - hela tiden i kassan - och det börjar kännas bra även i posten och känslan när man förstår det hela och liksom ser ett sammanhang, ååå, det är ljuvligt!
Det skickas rekommenderade brev och paket har felsorterats och kommer åter .., och mellan varven är det Lotto och spel på hästar (jag har satt upp skyltar om möjligheten till jackpot på travet i helgen.., och senare gör jag vinstandelar, tio stycken - jag köper en till mig själv -, och nu fattar jag hur det går till och åååå, vilken känsla!) och två kunder kommer och hyr släp.
Men bäst av allt är ändå lilla Annie som är så glad, så glad.
Ikväll ska nämligen hennes kamrat Cornelia komma och hälsa på och då ska dom göra "chokladmusar", berättar Annie lyckligt. Receptet på dom små "chokladmusarna" har dom hittat i affären.
Annie är sex år och heter inte bara Annie, hon heter även Amanda.
Allt det får man veta om är affärsbiträde och råkar stå i kassan.
Det gäller att hitta vardagens ljusa stunder - och du är experten...
SvaraRaderaMen du, finns Året Runt fortfarande? Jag tränade min läsning i den, som sexåring. Den läste jag hos grannen, hos oss fanns inte en enda veckotidning förstås.
Bloggblad: ja, självklart finns Året Runt kvar .., den säljer vi många ex av!
SvaraRaderaDet slog mig att trots att vår uppväxt DELVIS är likadan, så är den ändå helt olika, kanske för att pappa inte var kyrkligt engagerad?
Mamma läste Damernas och prenumererade på Det Bästa .., drack gärna likör och vin .., hon var så fri i sin tro och ändå den mest troende människa jag har känt ,-)
Ja det är precis rätt att ha dig bland kunderna. Du sprider gott humör och uppåtpuffar som mitt barnbarn säger.
SvaraRaderaSkönt att du kan ta vara på glädjeämnena själv också.
Kram från eva i tyresö