Allt är relativt ...
Ni minns väl hur det var i början, då, när jag skulle ta mig an post,- och spelärenden i den lilla affären?
Just det.
Skräck & Fasa.
Och den ständiga rädslan att göra fel.
Och hur jag - för min inre syn - såg braskande tidningsrubriker .., typ "kassörska gjorde fatalt misstag, nu får jag inte ut min miljonvist!!"
Men det finns dom som nog har det värre.
Tror jag.
Läste det igår också och tänkte att det visst inte gör så mycket när någon gör jättestora misstag, man undrar, får han/hon arbeta kvar men det verkar så? Och så går vi på våra arbetsplaster och oroar oss för struntsaker. Jag kunde åka tillbaka till ett lab. där folk var som falkhökar i kontroll av varandra och tänka hemma att kanske jag ställde det där preparatet på hylla två stället för tre och inatt ska någon kolla på det och inte hittar. Idag är jag bättre på att skilja på strunt och livsviktiga saker som tur är. Vi turades om (två var vi) också att larma om all hemlig forskning och annat viktigt sent på kvällarna och när man var på väg till omklädningsrummet så hördes ibland en dörr öppnas och stängas av någon smygande forskare som gömt sig och vi började om från början istället för att tänka att det var den personens ansvar då. Men Stefan Einhorn, har sagt att arbetsplatserna överlever och fungerar tack vare att det alltid finns en kärna/grupp som tar störst ansvar, en lika stor grupp finns som inget ansvar känner och sedan finns den största gruppen i mitten som gör det de ska men absolut inget mer och de har det bäst. Han uttalar sig om våra miljöer som han känner till men jag instämmer till fullo.
SvaraRaderaMonica: precis så tror jag också att det är! När jag hade nära till affären, som under ett antal år i Ystad - 15 meter kanske - gick jag ofta dit och fyllde på fruktdisken som var mitt ansvar, ja, jag gjorde det mer än gärna när jag var ledig, bara för att det kändes så bra att ha den fin. Gratis, förstås, för jag kunde ju inte begära att arbetsgivaren skulle ersätta mig för att jag nu tyckte att det var kul att vara där nån timme på min lediga dag ,-)
SvaraRaderaJag önskar verkligen att jag kunde sudda ut allt som har med jobbet att göra när jag kommer hem, men det verkar vara en omöjlighet.
När jag har semester: dååååå ..., tänker jag inte alls på affären, men för övrigt är den ofta i mina tankar ,-)
Det finns nån gammal sång som bland annat har raderna:
SvaraRaderaHoppsan! Jag glömde mössan i reaktorn!
En hälsning från den mänskliga faktorn ...
Vi kom att tänka på den igår när vi hörde om det här.
Cecilia N: ja, jag undrar om den som glömde dammsugaren nu får pengar från arbetslöshetskassan ..?
SvaraRaderaTänk så mycket annat bra man kunde ha gjort för de pengarna!
SvaraRaderaSkänk dom till vården och i nuläget till våra äldreboenden framförallt.
Ingen bar dag på jobbet för den som glömde dammsugaren!
Piiiinsamt utan tvekan!
Mycket!
Fast.... det var ju faktiskt ledningen som ville köra igång testerna två dagar tidigare, så lite ansvar får faktiskt de också ta!
SvaraRaderaNu kommer det gamla talessättet "Allt är relativt" väl till pass.
SvaraRaderaFör att du ensam skulle kunna åsamka ICA-koncernen 1.8 miljarder i förlust - det tror jag dig inte om. ;)
Å då menar jag inte att förringa dina känslor/rädslor över att göra fel...
Det är just därför den tekniken är så tveksam. Det finns ingen plats för den mänskliga faktorn, trots att den alltid existerar där det finns människor.
SvaraRadera