måndag 28 november 2011
Efteråt ...
Fladdrande flaggor i Kåseberga.
I nästan hela mitt vuxna liv har jag haft mardrömmar som handlar om vatten.
Ofta har jag i drömmen kommit körande med bil - ofta i trakten av Arvidsjaur - och så har plötsligt vägen varit översvämmad .., där har varit mängder med vatten runt om och omöjligt att ta sig förbi och alltid - i drömmen - har jag känt sån gräslig ångest.
För några dagar sedan - eller nätter -, drömde jag att vi kom åkande i bil, pv och jag själv, och så uppenbarade sig en tsunamivåg som sköljde över bilen och vi bara gled iväg och precis den känslan drabbades jag av igårkväll, då, när vi tog en sväng ner till båthamnen!
Har man dessutom varit med om en ångestfylld bilolycka, just i mörker, då blev alltsammans bara för mycket.
Jag var skräckslagen innan vi hade kommit hem igen.
Helt obegripligt är det ju att strömmen inte försvann för gott - bara vid ett enda tillfälle blev det svart - och det var inte under lång tid och vi gjorde tidig kväll och lyssnade till nyheterna, där det berättades att vattenståndet i Nissan, inne i Halmstad, hade gjort så att båtar som ännu inte tagits upp, ja, dom var nu på väg att hamna på trottoaren, mitt emot där Sonja och Gösta bor!
Att julgranen på Stortorget inte längre står upprätt, det är väl ingen större sensation.
Innan jag åker till jobbet ska jag ta en sväng ner till stranden och se om där alls finns någon ..., men jag inväntar ljuset.
Klockan är nu halv sex och jag känner mig tämligen pigg och ute är det stjärnklart och betydligt, betydligt lugnare än igårkväll!
Oj vilken storm.
SvaraRaderaSkönt att ni hat ström i alla fall.
Det är så spännande med den hårda blåsten och det kan ju lätt bli alltför spännande!
Usch för vattendrömmar! Jag får ångest redan när barnbarnen kryper ner under vattnet i badkaret (för att reta mig?)
Eva i Tyresö skickar adventskram