Om ordet att ...
Så här är det.
Någonstans läste jag om kruxet .., detta att somliga (läs: förmodligen obildade) människor sätter in ordet "att" , ja, efter ordet kommer.
Ungefär så här: jag kommer att sluta läsa tidningen.
Jag tillhör den skaran.
Och på västerbottniska - håll i er, hämta gärna luktsalt ! -, säger man dessutom: "jag kom å sluta läsa tidningen".
Ni som nu kan detta, tala om för mig hur det ska vara!
Och nej, jag kommer inte att ändra mig, för mig blir det fullständigt galet att säga "jag kommer sluta läsa tidningen", eller ska det kanske vara "jag kommer sluta att läsa tidningen"?
Berätta, den som vet!
"Jo, jag kommer sluta att läsa tidningen"...
SvaraRaderaSå säger jag när det gäller talspråket, när det gäller skriftspråket försöker jag undvika orden "så" och "att", men det är svårt.
Det är tvärtom - det är detta lilla "att" som faller bort allt oftare nu och alltså är en nyare företeelse. Ursprungsuttrycket är alltså "kommer att".
SvaraRaderaSom så ofta är det nog mest en fråga om tal- kontra skriftspråk. Även om man ser "kommer" utan "att" skrivet är det vanligare i tal.
Att "att" försvagas till "å" på somliga håll är ett fullkomligt normalt mönster. Det handlar inte ett dugg om bildning - det gör språkliga egenheter väldigt sällan. Men jag stöter ju på den attityden hemma, att det talas "fult" norrut och "fint" söderöver.
Var läste du om detta förresten?
SvaraRaderaPrecis som Cruella redan har konstaterat så skall det vara ett "att" efter kommer.
SvaraRaderaHär kommer en lite mer exakt förklaring:
Om den framtida handlingen ses med nuet ("talsituationen") som utgångspunkt, används omskrivning med ska eller kommer att. Av dessa är kommer att mer av ren förutsägelse, medan ska kan ha en bibetydelse av avsikt. I nutida vardagligt talspråk faller ibland att bort efter kommer; detta är inte allmänt accepterat som korrekt svenska.
Nu kan du hädanefter skriva "Jag kommer att sluta lyssna på de som säger att att inte skall följa kommer i meningen Jag kommer att sluta"
Rexxie: Helt rätt. Och om hon ska säga det så säger hon;
SvaraRaderaJa komm å slut lyssn på dä som säj att int ska föle komm i meningen "ja komm å slut"
:-)
Här kommer ännu mer nörderier:
SvaraRaderaFuturum:
Jag kommer att gå... / jag skall gå...
Futurum exaktum:
Jag kommer att ha gått... / Jag skall ha gått...
Futurum preteriti:
Han sade att han skulle resa igår
Futurum exactum preteriti:
Han skulle ha rest igår
Åhhh, Anitha! Det är så härligt med dialekter (utom skånska förstås)!
SvaraRaderaOj oj oj oj.
SvaraRaderaPV
Ja kom då int å slut lesa din blogg, int vill ja he.
SvaraRaderaVilken intressant och trevlig läsning, om jag bortser ifrån kommentaren om den skånska dialekten. ;-)
SvaraRaderaVadå?!! Läste jag rätt?? "...utom skånska..." Vad menas!! Och vilken dialekt har skribenten Rexxie själv?
SvaraRaderaAtt ska det vara :) Tack för du kom (ist för att du kom) säger många prgramledare på TV4. Det sa man inte förr, jag reagerade häftigt och hoppade till ;) Jag hade nästan tänkt skriva ett helt inlägg om detta men nu slapp jag :)
SvaraRaderaÅ andra sidan, om hundra år är det kanske rätt att skippa att.
Rexxie pratar tråkig "mellansvenska", tyvärr så har inte mina hälsingländska anor gjort några avtryck i dialekten.
SvaraRaderaNej, jag tycker faktiskt inte att en del skånska varianter är särskilt njutbara att lyssna på, och det skäms jag inte för!
Je kömme å.....Jag kommer att....
SvaraRaderaEn känd svensk tennisspelare som ville prata ordentligt i intervjusammanhang brukade säga: "Jag kommer och spela i Frankrike." Man hör det förresten nån gång då och då, det börjar tydligen bli oklart vilket litet ord det är som det försvagade "å" egentligen betyder.
SvaraRaderaJag håller på det västerbottniska!
SvaraRaderaDabil
Precis!
SvaraRaderaDen stora hjärnblödningsorsaken är ju när det där att:et som ska vara där, har blivit "å" i talspråk (helt naturligt) men sen "vidareutvecklas" till OCH.
"Jag kommer och sluta läsa den där tidningen."
Först dyker jag upp nånstans. Och när jag är där så läser jag inte tidningen med osäker grammatik. Det borde i så fall (om denna absurditet vore sann) vara att h*n kommer och slutaR läsa.
Så att säga "att" är bildat och bra, men att (skriva) "och" är helt befängt och ogenomtänkt.
Många har ju redan kommenterat, lätt regel är att tänka FRAMTID: jag kommer att läsa svenska i höst;-), ATT vid alla framtidsuttryck. Sedan finns BISATSINLEDARE: jag tror att jag åker till England imorgon:-) eller, tack för att du kom, och så alla infinitiv förstås. Lätt som en plätt:-)
SvaraRaderaOm jag förstod en sida rätt (som jag inte hittar just nu) så är "kommer att" en konstruktion som är relativt ny (förra sekelskiftet) när man helt enkelt ville få bort de olika dialektala varianterna.
SvaraRaderaSpråkrådet (de fega rackarna) konstaterar helt enkelt att Det finns ingen anledning att motarbeta den att-lösa konstruktionen, och jämför med andra verb som används både med och utan att och tar som exempel Han lovade (att) börja (att) försöka (att) sluta (att) röka. (och i just det exemplet skulle jag nog ha kvar första att'et, dvs Han lovade att börja försöka sluta röka)
Till alla raringar: själv säger jag "jag kommer att" .... och jag skriver aldrig OCH i stället för att, men jag säger det, i alla fall ibland - en del västerbottniska uttryck har ramlat bort längs vägen -.
SvaraRaderaTack till er ALLA som har kommenterat och cruella, jag kommer inte ihåg var jag läste det här, men jag minns hur förvånad jag blev?
För mig låter det heldumt med "jag kommer åka till London ..." ,-)
"Jag ska..." fungerar också bra.
SvaraRaderaNär jag har skrivit en text, så sitter jag ofta och skriver in att-ordet i efterhand.
SvaraRaderaDet känns liksom lite tomt utan det...