... var jag en omåttligt flitig brevskriverska!
Det började i mellanstadiet då vi i skolan fick brevvänner från Borås och helt ärligt tror jag att jag hade över tjugo brevvänner, tills mamma sa stopp & belägg - vi blev ju närapå ruinerade på frimärken -!
Marske-by-the-sea, England.
Bilden togs 1955 och det var inte jag som tog den.
Sen blev det Miss Alison Findlay, 19 Warsett Road, Marske by-the-sea, Redcar, England .., som fick utstå mina alster (tänk, att jag mer än fyrtio år senare kan komma ihåg hennes adress!) och Karin Thunström i Oxelösund fick också en släng av sleven ..., och så, när jag hade fått familj och bodde i Kungsängen ., ja, då var det mamma och grannfrun Ann-Britt som fick mina brev.
Och klasskamraten Dinah, hon som alltid textskrev med blyertspenna!
Och Ingrid i Falun, inte att förglömma!
Det är kanske genetiskt betingat, det där brevskrivandet?
Mamma var likadan!
Varje vecka under tjugo års tid kom par-avion-brev från Sydamerika!
Hade brevskrivandet varit måttligt tidigare (allt är relativt ...), blev det en fullkomlig explosion, då, när mamma flyttade till Bolivia och min storasyster till Australien!
Brev på åtta, tio sidor var inget ovanligt och det övergår mitt förstånd att jag hade nånting att skriva om!!
Och jag gjorde egna vykort av framkallade bilder och det var nästan det roligaste jag visste!
Hela december var en orgie i julkortsframställning .., köksbordet översvämmades av bilder, hårdare papper, RX-lim och pennor!
Under tiden i Ystad fick även kunderna på Nilahallen hälsningar, vilka sattes upp på charkdisken, ja, jag håller med er, det var nog nånting som torde räknas som galenskap!
Ja, du store tid!
Häromdagen hade jag ett mail i min inkorg från vännen Inger i Skellefteå.
Hon hade haft vindsröjning och skrev så här:
"Hittade mängder av dina brev .., dom du skrev på papper..., slängde en massa när jag städade vinden i somras. De var så vackra, med målningar här och var. Du skrev mest om att allt var så underbart, positiv som alltid."
Har man varit en flitig brevskriverska, då vet man också värdet av vackra frimärken.
Det var egentligen det jag skulle berätta om ,-)
Igår beställde jag nämligen ytterligare en omgång med dessa (se bilden) underbart vackra frimärken för utrikes porto - eller för ett lite tyngre inrikesbrev -!
Som gjorda är dom ju för alla idoga stickmadamer, typ Ulrika i Västmanland!
Ja, det var det jag ville tipsa om!
Ja, flitig skriverska är du ju fortfarande!
SvaraRaderaHär på bloggen är det till STOR glädje för mig och säkert MÅNGA andra! Det är ju fullt möjligt att det är många som jag, som väntar i flera år före man själv vågar ge livstecken från sig!
Monica i Lysekil
Åh, jag älskade dessa hälsningar på charkdisken! Varje gång man var in på Nilahallen var det lika spännande varje gång att se om det kommit nån ny hälsning från dig. Kände dig ju inte mycket mer än till utseendet då, men dessa små brev gjorde att man tyckte att man lärde känna dig lite mer. Det var nog dom som sen gjorde att man vågade söka upp dig när vi kom ner till Skåne, samt väckte en längtan att se de platser du beskrev. Så du var nog en bidragande orsak till vår "långsemester" i Skåne ;-)
SvaraRaderaSå TACK för att du bidrog till ett av dom bästa åren i mitt liv!
Kram
Jag var också en flitig brevskriverska, med brevvänner över hela världen (varav jag hälsade på en i Tyskland och en i Australien). Och visst är väl bloggandet är en form av modernt brevskrivande ..?
SvaraRaderaSpännande - din mamma hade säkert bloggat lika flitigt som du om möjligheten funnits då för tiden.
SvaraRaderaJag tänkte på en sak - du beskriver ju dig själv som "omåttlig" i detta och när man läser om antal brevvänner och ditt framkallande och julkortsframställande inte bara till familjen OCH dessutom ser din flitigt uppdaterade blogg med bilder och filmer, då måste jag fråga vad du INTE gör som frigör så pass mycket tid som ändå går åt?
cruella: det är mycket som jag INTE gör! Jag syr och stickar inte .., bakar sällan .., är inte intresserad av att gå och shoppa (annat än böcker och hantverk och loppis), men annars gör jag nog allt.
SvaraRaderaJag känner inte att jag avstår nånting.
Dessutom skriver jag snabbt. Ett inlägg tar inte mer än några minuter, bilderna lite längre tid.
Surfa runt .., jaaaa, där går det åt tid, men jag skuttar mest bara in där det är uppdaterat och är urkass på att besöka nya sidor, tyvärr.
Öht är jag rätt snabb av mig, tror jag .., snabb i vändningarna liksom ,-)
Anitha, anna of sweden och Monica: javisst, att blogga är verkligen en form av brevskrivande! Och Anitha, så varm i hjärtat jag blir av dina ord!
Jag hade också en massa brevvänner. Genom skolan, Kamratposten, Min häst ("jag är en tjej på åtta jordsnurr som...") och inte minst från ridläger och våra husvagnssemestrar runt om i landet.
SvaraRaderaÖverhuvud taget tycker jag att det är trist att vanlig post försvinner allt mer (ja jag vet att jag skrivit det förut). Det är klart att mail uppskattas men ännu roligare är det med ett kuvert med handskriven adress! Numera är det mest farmor som ser till att sådana dimper ner ibland. Namnsdagar, födelsedagar, påsk, jul, alla hjärtans dag och däremellan med någon artikel utklippt från Sydsvenskan :)