Om vikten av vänliga ord ...
Det var väl på juldagen som jag skulle ringa till min moster i Vilhelmina.
Nu visade det sig att jag hade slagit fel nummer och i stället för Vilhelmina, hamnade jag i Vännäs, utanför Umeå.
En äldre kvinna svarade och jag hörde genast att nu var det fel.
"Å, förlåt, jag har slagit fel nummer ...", sa jag urskuldande.
Då hörde jag kvinnan le genom luren och så sa hon stillsamt: "det gör ingenting, vet du, jag vill verkligen önska dig en riktigt god jul!"
Och jag önskade henne samma sak och sedan lade jag på luren.
Det var en vecka sedan det där hände.
Men vet ni .., det händer att jag ännu tänker på den där kvinnan och hur vänlig hon var.
Några vänliga ord från en okänd människa kan ta en genom dagen.
SvaraRaderaGott nytt år, Elisabet! Och pv och djuren.
ab: precis! Jag letade länge - efter att jag skrivit detta - efter en dikt som min mamma brukade läsa utantill .., om detta med ord och hur dom kan såra, men jag hittade den inte.
SvaraRaderaJag hade nämligen en gång sårat henne så hemskt och dagen därpå satt den där dikten fasttejpad på telefonen .., jag får fortfarande ont i magen när jag tänker på hur ...., oförsiktig jag var med orden då i tonåren.
Och jag tänker på boken "Vi spelar piano 1".
SvaraRadera"Är det hos Pelle Panel?"
"Nej det är 5 4 3."
"Ursäkta då har jag ringt fel."
"Jag skulle ändå svara."
Ibland när jag ringde och intervjuade folk så fanns det små tanter som avslutade med att ge mig välsignelse. Det var väldigt skönt och jag var glad att jag kunde ta emot den. (Någon annan hade kanske blivit rädd och slängt på luren, även om de hade behövt välsignelse.)
Åh, "Vi spelar piano!"
SvaraRaderaVar det i den som det lyriska och musikaliska mästerverket "Till Paris, Till Paris, rider vi på en gris" fanns med?! Jag tror det!
Vad fint!
SvaraRaderaGott nytt år och god fortsättning på det nya året till dig och PV och alla djuren.
SvaraRadera