lördag 13 augusti 2011
Och så ett kvällsfönster ...
"Ett fønster fra en park vi var i, handmålad campingvogn,som ble brukt som kiosk."
Så skriver vännen Bente fra Hamar i Norge.
Lördagkväll ..
"Jag bjuder på middag på Göstas Café!" säger pv, eller föreslår han.
Göstas Café ligger i Steninge, snett över vägen bara från vandrarhemmet.
Å, det är en härlig kväll och vi sitter ute på trädäcket, med utsikt rakt ner till havet.
Varmt röda parasoller .., och underbart god mat!
Ryggbiff för mig, hamburgare till den generöse pv.
Och vid ett av borden sitter en kund från affären .., en kvinna i min ålder kanske, med det allra mest ljuvligt lockiga hår jag har skådat!
Lite småprat blir det och under bordet ligger deras hund.
Utanför caféet (som också är en restaurant) hittar man en träbänk att sitta på.
Några snäckskal intill.
På en annan bänk står en fint skriven skylt: "Slå dig gärna ner en stund ...".
Det vittnar om omtanke.
Innan vi kör hemåt, tvärhälsar vi på hos Stig och Margareta, grannar till pv:s mamma.
Där blir det kaffe och Ballerinakex med lakritssmak .., och det blir prat om konsten att köra långtradare .., om skräckfyllda flygresor .., om bussresor i Grekland .., det blir prat om hundar och om värdparets barnbarn som just har gift sig i Afrika, med en man från Senegal.
På bordet höstflox i en vacker vas.
Och på köksbordet ligger Margaretas anteckningsbok med recept .., för kvällen är det "Inlagd pressgurka" som gäller.
Sånt som gör livet glatt ....
Ja, det kan till exempel vara en godare frukost än vanligt på jobbet ..., (jag köper skinka och så har vi ostfrallor till) och prat med rara arbetskamrater .., och mejerikämpande tillsammans med en av Johannorna .., och sedan - på väg hem i solsken och ljumma vindar - en kund från affären som vinkar så vänligt när jag kör förbi med moppen.
Då är jag halvvägs hemma.
Vid vandrarhemmet i Steninge har det dukats upp till fest.
Bröllop, kanske?
Och på soffan Ektorp ligger den svansviftande krabaten .,. han har, nere vid båthamnen, lekt med en terrier i dag och är tämligen slutkörd. (Stryk ordet "tämligen").
Dessutom har han fått gå ombord på båten. Sånt tycker husse är roligt.
Husets herre, ja, han målar fönster.
Och jag känner mig lycklig.
Ja, det kan till exempel vara en godare frukost än vanligt på jobbet ..., (jag köper skinka och så har vi ostfrallor till) och prat med rara arbetskamrater .., och mejerikämpande tillsammans med en av Johannorna .., och sedan - på väg hem i solsken och ljumma vindar - en kund från affären som vinkar så vänligt när jag kör förbi med moppen.
Då är jag halvvägs hemma.
Vid vandrarhemmet i Steninge har det dukats upp till fest.
Bröllop, kanske?
Och på soffan Ektorp ligger den svansviftande krabaten .,. han har, nere vid båthamnen, lekt med en terrier i dag och är tämligen slutkörd. (Stryk ordet "tämligen").
Dessutom har han fått gå ombord på båten. Sånt tycker husse är roligt.
Husets herre, ja, han målar fönster.
Och jag känner mig lycklig.
Dagens fönster ...
"Hej!
Resor gör att man spanar efter fönster.
På den här resan så stannade vi till vid Långe Jan på Ölands södra udde.
Tittar man noga så skymtar parkeringen och kustlinjen på långa öns södra del.
Sen så skymtar man handen och en kamera som medresenären äger.
Det kom med på bilden också.
Turtlan."
fredag 12 augusti 2011
Litet möte - eller stort - ....
Att bo i ett jordbrukslandskap, det passar mig alldeles helt perfekt.
Å, så jag tycker om att se kor, får och hästar och känna doften av ren och skär dynga!
Här stannade jag till en stund på hemvägen.
"Hej på er kossorna .., hur ni det ...?" sa jag.
Jodå, dom hade det alldeles utmärkt.
Sen moppade jag hemåt och bjöds på nystekt fisk och våra egna potatisar och morötter.
Livet på en pinne!
Vid halv elva ...
Sedvanlig promenad med den alltid så glatt svansviftande krabaten.
Solen mot ansiktet.
En hundvalp som jagar fjärilar.
I dikesrenen blommar blåklockor, rölleka, renfana och den här skönheten som jag ännu inte blivit presenterad för.
Småfåglar kvittrar.
Vid "polska ambassaden" ser det ut så här.
Jag lovar, jag har inte trixat med färgen på gräsmattan!
Nu återstår två timmar av frihet, sedan arbete till åtta.
Därefter jobb lördag och söndag och så .., en veckas semester!
När farfar inte längre finns ...
I hemtidningen Norra Västerbotten läser jag följande.
Det handlar om Gunnar Larsson, Bureå, som har avlidit i en ålder av 85 år.
Nu har barnbarnen skrivit om sin farfar.
Så här:
"Farfars hår är alldelens vitt. Han kör bil fort, husen flänger förbi.
Farfar känner nästan alla, fast de är döda nu.
Farfar har gubbkeps och äter Emser.
Det lyser i köket när man går förbi.
Farfar är trött och ligger på soffan, lyssnar på radio.
Farfar har tusen rynkor och stora gammelmanshänder.
Farfar vill ha besök. Han tycker om när det skojas och pratas, farfar är den som skojar mest.
Men nu är farfar död.
Nu är det tomt.
Barnbarnen genom Lisa."
Är det inte helt ljuvligt, så säg ...?
Nog måtte herr Gunnar Larsson från Bureå som inte längre finns, le i sin himmel.
Dagens fönster ...
Ett båtfönster från landskapet Närke .., ja, båten låg och guppade i Svartån i Örebro.
Ulrika - stickerskan - håvade upp kameran och det tackar man för!
torsdag 11 augusti 2011
Och så ett kvällsfönster ...
.... från Skellefteå, närmare bestämt från "Bonnstan".
Fönsterfångerska var Anitha, som skriver att ..."här fanns inga vattenpass".
Nej, just det .., eller så är marken sank?
Tillägg till dagens fönster ...
... och det var annannan i Portugal som kom att tänka på just den här melodin.
Igår ....
... i kassan, ser jag ett bekant ansikte!
Det är inte ofta.
"Men ååå, är du här!" säger kvinnan och leendet är varmt och ögonen ekorrpigga.
Precis som förut.
Det är ju hon som i Ystad skötte vår pocketavdelning - som kom och tog ut gamla och satte in nya, fräscha exemplar - och nu är hon här, i landet Halland.
På Hemköp.
"Men Ystad då ...?" frågar jag.
"Nej, jag bor utanför Malmö och har bytt distrikt .., så kul, nu kan vi ju ses här i affären!" säger hon.
Jag log länge efteråt.
Här och nu .... igen.
Om man börjar arbeta klockan två, hinner man med att leva också.
Så vi går på promenad, den lille svarte krabaten och jag själv.
Nere vid badviken ser jag en enda modig människa som badar, för övrigt är stranden tom.
Nära båthamnen .., då passerar vi alla islandshästarna och plötsligt går harry fot.
Svansen har han - av någon anledning - mellan benen.
Ååå, så spännande det är!
Idag doftar det mer höst än någonsin .., jag räknar till tre sädesslag längs promenaden.
Och här ser jag ett rådjur som går längs skogsbrynet.
Mot väster .... mörka moln!
Allra längst bort i bilden .., just där det är som mest blått .., ser jag tre segelbåtar.
Bakom oss är himlen ljust blå.
Och det är varmt och skönt och jag norpar mig syrliga björnbär och ser en liten fågel som flyghoppar mellan ljungtuvorna .., en helt ny bekantskap .., stjärten har en vit - alldeles tydlig vit - fläck.
Auktion igen ...
På söndag, när jag arbetar, är det återigen dags för auktion i Heberg.
På nätet kan man redan i förväg se vad som kommer att bjudas ut.
Den här fåtöljen, t.ex. och gissa, om jag gärna vill ha den!
Utropspriset är 60 kr .., den är uppe i 80 kr nu och jag ska nog bjuda jag också.
(Pv deppar ...).
Visst är den läcker!
Kan det var en Carl Malmsten, tro?
(Har nu googlat .. jodå, det är det.
K a n s k e.
Och blir priset som på den auktionen .., då avstår jag nog.)
En Karl-Johansoffa .., utropspris 60 kr.
Förra gången gick en likadan för 380 kr.
Den här skulle ju passa som bäst i det nya vardagsrummet, det som inte är klart ännu.
Och här är nånting för pv ..., jag är helt förvissad om att en sån här grupp inte går på tusenlappen ens.
Återkommer när auktionen är överstökad.
Dagens fönster ...
"Hej!
Med hjälp av några klick på nätet så hittade vi det här fina boendet.
Just det, råkade hitta, för det var inte mycket ledigt när regnet strilade ner över Österlen.
När vi kom fram så fick vi ett fint rum i romantisk stil.
Passade sååå bra!
Så där i det romantiska rummet så fångade jag vårt fönster lite mer nära och lite mindre nära.
Förresten till läsarna!
Varför inte boka in en övernattning vid en framtida resa till Österlen.
De andra rummen hade andra stilar... om man nu inte känner sig så romantisk.
Turtlan."
onsdag 10 augusti 2011
Ombytta roller ...
Så här är det: sigge nilsson och pElle norpar gladeligen av hundmaten och harry, han tycker att kattmat är himla smarrigt!
Och nu har pElle lagt sig i harrys hundkorg och inte tänker han stiga upp heller.
Vän av Ordning tycker säkert att våra husdjur har ett förfärligt leverne, ingen ordning alls!
Då kan jag tala om att igår åt harry köttfärsbiff med potatisgratäng och idag fläskpannkaka och sällan har jag skådat en lyckligare liten krabat!
Ja, säkerligen ska hundar enbart äta dyrt foder, men här blir det variation i kosten.
Ena dagen Royal Canin, den andra pannkaka.
En morgon fick han havregrynsgröt till frukost och tycktes omåttligt förtjust!
Dessutom följer han oss gladeligen till lilla båthamnen.
Han får gå lös (men han springer mest .., skuttar hit och dit ..) i sin egen takt och jag minns hur min pappa tog stövarvalparna - som då var i samma ålder - med sig till skogen, där dom fick "lära sig hur det går till och hur det doftade och tänk, om dom fick se nån hare ...!" och dom snavade över stubbar och mossa, men å, så roligt det var och ingen blev sjuk.
Så är det här i det gula huset på kullen.
Och hjälp, så vi älskar den här hunden!
Och sigge och pElle.
Igenkänning ....
G l a d blir man, när man vid frysdisken upptäcker ett bekant ansikte.
Väldigt glad, till och med.
Här och nu ...
Sista huset innan naturreservatet börjar.
Det här är fabrikörens granne.
Mitt på dagen.
Sol och friska vindar och då menar jag v e r k l i g t friska vindar!
Tar harry med mig och går på promenad ner till havet .., vi tar vägen förbi fabrikör Johanssons nybygge där tre företagsbilar står parkerade - nu ska det kaklas i huset - och sen raka eller krokiga spåret ner över heden där ljungen blommar som allra bäst.
Håret fladdrar i vinden .., och harrys öron är som lärkvinkar!
Hit och dit springer han .., hittar hästlortar som han nu har lärt sig är förbjuden (men ack, så lockande ....) föda, men kvistar, små pinnar och björnbär - som han norpar direkt från busken - är hur roligt som helst att roa sig med!
Och nu har han lärt sig att det finns genvägar.
Någon vänlig själ - kanske en hundägare ? - har klippt upp ett litet hål vid sidan om grinden.
Där .., springer han nu glatt igenom!
Och det skummar och dånar från havet!!
Aldrig, nej aldrig i livet att jag skulle våga vara ute till sjöss i sånt här väder!
På tillbakavägen, då har vi detta på vår högra sida, möter vi en familj med två småbarn.
Det blir prat om valpar och om vinden och småttingarna får var sin hundgodis att ge till den lille svarte krabaten, som glatt viftar på svansen, sitter vackert .., och nog tycker att livet är härligt att leva.
Jo, det är vad jag tror.
Förmiddag i landet Halland ...
Vaknar tidigt och är förfärligt yr.
Tänker på den där gången i Ystad när jag kräktes oavbrutet i timmar och inte kunde vända huvudet åt ett visst håll - nån slags kristallsjuka - förklarade man.
Så jag lägger mig på soffan Ektorp och blundar.
Vid mina fötter sover en ihopkurad harry och det är precis som om han känner på sig att idag gäller det att vara lugn och det är vad han är.
Alldeles stilla ligger han.
Tv:n är påslagen.
Nyheter - väderleksrapport -, ekonominyheter, kravaller i England.
Senare .., en dokumentär från ett sjukhus någonstans i världen.
Det är blodiga närbilder av höftledsplastik .., där är hjärnoperationer och där en orolig man i 50-årsåldern som just har fått veta att han har prostatacancer.
Inför operationen är mannen omåttligt nervös och har svårt att hålla tårarna borta.
Han har vackra bruna ögon.
Efteråt får mannen veta att cancern har spridit sig till hela prostatan, kanske har man lyckats ta bort det mesta, ja, förutom några mikroskopiska celler.., och läkaren säger att "vi hoppas på det bästa, men risken för återfall är förstås större i ditt fall".
Intill mannen sitter hans hustru som har sonen i sitt knä.
Hon stryker med högerhanden över sonens rygg - fram och tillbaka -.
Mannen säger inte så mycket, men i ansikte speglas rädsla.
Och själv ligger jag på soffan och ser träden vaja för vinden .., det rister i husväggarna .., och över himlen seglar molnen iväg i våldsam fart.
Om tre timmar ska jag arbeta.
Sett i ett större perspektiv känns allting bra.
Vaknar tidigt och är förfärligt yr.
Tänker på den där gången i Ystad när jag kräktes oavbrutet i timmar och inte kunde vända huvudet åt ett visst håll - nån slags kristallsjuka - förklarade man.
Så jag lägger mig på soffan Ektorp och blundar.
Vid mina fötter sover en ihopkurad harry och det är precis som om han känner på sig att idag gäller det att vara lugn och det är vad han är.
Alldeles stilla ligger han.
Tv:n är påslagen.
Nyheter - väderleksrapport -, ekonominyheter, kravaller i England.
Senare .., en dokumentär från ett sjukhus någonstans i världen.
Det är blodiga närbilder av höftledsplastik .., där är hjärnoperationer och där en orolig man i 50-årsåldern som just har fått veta att han har prostatacancer.
Inför operationen är mannen omåttligt nervös och har svårt att hålla tårarna borta.
Han har vackra bruna ögon.
Efteråt får mannen veta att cancern har spridit sig till hela prostatan, kanske har man lyckats ta bort det mesta, ja, förutom några mikroskopiska celler.., och läkaren säger att "vi hoppas på det bästa, men risken för återfall är förstås större i ditt fall".
Intill mannen sitter hans hustru som har sonen i sitt knä.
Hon stryker med högerhanden över sonens rygg - fram och tillbaka -.
Mannen säger inte så mycket, men i ansikte speglas rädsla.
Och själv ligger jag på soffan och ser träden vaja för vinden .., det rister i husväggarna .., och över himlen seglar molnen iväg i våldsam fart.
Om tre timmar ska jag arbeta.
Sett i ett större perspektiv känns allting bra.
Ett annorlunda fönster från Västra Berg ...
... i Värmland, ni vet, ack Värmeland du sköna!
Så här skriver avsändaren:
"Jag har varit ute med håven. Fick fångst...
Bilden som heter hundhusfonster, där skall detta sitta i ett renoverat hundhus.
Hela fönstret är tillverkat av spillmaterial och kniv och sandpapper har gett patina till fönstret."
Hela fönstret är tillverkat av spillmaterial och kniv och sandpapper har gett patina till fönstret."
Den andra bilden är tagen inne från boningshuet på gården Västra Berg som ligger nordväst om Storfors.
På denna gård bor nu Ellert och Inger men där har tidigare bott "storbondens mormors syster".
Eva."
På denna gård bor nu Ellert och Inger men där har tidigare bott "storbondens mormors syster".
Hälsningar från Värmland.
tisdag 9 augusti 2011
En kvällspigg krabat ...
Aldrig i hela mitt liv har jag haft en hund som är så otroligt morgontrött.
Och ingen som är så kvällspigg.
Att reta pElle .., det är nästan det bästa den kvällspigge vet ....
(Bara när pElle vänder ryggen till, vågar harry anfalla .., men han är lika snabb att retirera och låtsas då som om det regnar .., "nä, jaaaag hade inte tänkt göra nånting, hur kunde du tro det ...?" I bakgrunden knorrar pv. Jag sa att man behöver ju inte använda elsågen när folk har gått och lagt sig och då blev herr snickaren putt ....).
Allsången ...
En av anledningarna till att jag tycker att årets allsång är så himla bra, det är att det är ett sånt ös!
Tempo ..., fart och fläkt!
Och så en annan sak som gör sitt till: bildproducenten som visar så många härliga människor och småttingar i publiken som alla ser så g l a d a ut och det smittar!
Att programledaren därtill är bra på att sjunga och dansa, gör inte det hela sämre!
Heja Måns och hela gänget!
Och så ett kvällsfönster ...
... från Trondheim i Norge.
Cecilia N var där på besök och fick mängder med fönster i håven!
Titta, så finurligt det här är!
Nu har jag ringt ....
... till Läkemedelsverket, för övrigt beläget i Uppsala, och där blivit hänvisad till ett annat verk, till Tandvårds, - och läkemedelsförmånsverket!
Jodå, det finns ett sådant också!
(Vad kostar detta skattebetalarna, tro ..?)
Nå, där fick jag tala med en vänlig man som meddelade att nix, pix .., Cozaar får man endast i yttersta, yttersta, yttersta nödfall, dvs, om ens läkare ansöker om någon slags "dispens" - vilket tydligen inte händer ofta här i landet - och då ..., k a n s k e .., kan man få det dyrare läkemedlet.
Så är det.
Att min läkare, som mest sitter och googlar och frågar vad jag själv tror att jag har för fel, skulle fixa en sådan ansökan, har jag svårt att tro .., men jag ska höra med henne.
Så länge får jag allt betala för mina 598 kronor för Cozaar.
Dagens Harry Nilsson ...
Valpen med världens största tassar.
Och jag är hundraprocentigt övertygad att den hunden har tax-gener i sig.
Han gräver som den värsta grythund och i profil och när han sover, ser han ut som en släthårig tax!
Harrys pappa är en svart labrador.
Och det är klart, när jag ser den här bilden, då ser jag ju hur lik varandra dom är.
Främmande ...
Jag satt på stentrappan och bara njöt av att vara ledig.
Solstrålar mot högerkinden.
Fiskmåseskrin från havet till.
Då hörde jag något som lät som en suck.
Och en till.
Och jag vände mig om och tänkte att det kanske var pElle eller sigge nilsson?
Framför mig låg harry och tuggade på en pinne.
Då ...,.´såg jag vad det var!
En igelkott som sover middag vid husväggen!!!
Tisdagsfönstret ...
.... finns i Jämtland, närmare bestämt i Vaplan.
Det är vännen Gunnars svägerska Marianne (tack snälla!) som har tagit bilden från sitt fönster.
Utsikten visar Gunnars hus och vid pilen skymtar fåtöljen där herr Rindå brukar sitta och sola om våren.
måndag 8 augusti 2011
P 1 ....
Har idag lyssnat till Vicky von der Lancken som var dagens sommarpraterska.
Ett intressant program.
Mycket som jag inte hade en aning om.
Och vilka levnadsöden det finns.
Helt klart hörvärt var det.
Har idag lyssnat till Vicky von der Lancken som var dagens sommarpraterska.
Ett intressant program.
Mycket som jag inte hade en aning om.
Och vilka levnadsöden det finns.
Helt klart hörvärt var det.
Ett kvällsfönster från Ystad ...
Från den rara Linda i Skåne - Ebbas mamma -, kommer den här bilden.
Så här skriver hon:
"I torsdags följde vi upp vår tradition, den årliga sommarkvällen med middag på Marinan i Ystad.
Första gången jag var där, var jag egentligen inte där.
Det var sommaren -09, jag var nyförlöst och babybluesig.
Andra gången, sommaren -10, satt en 1-åring mitt emot mig och strålade ikapp med solen.
Tredje gången, torsdagen den 4:e augusi 2011, då hade jag världens finaste 2-åring bredvid mig som åt med god aptit!
Första gången var du med oss.
Vi saknar dig varje år.
Fönstret är till dig, Elisabet.
Kram Linda med familj."
Älsklingssandalerna i sanden vid Marinan.
//Ja, LindaLotta vet verkligen vad Marinan betyder och har betytt för mig!
Så många härliga hjärtevärmarminnen jag har därifrån!
Detta, till exempel.
Eller den här kvällen.
Och den här!
Om om två veckor, lördagen den 20:e augusti, ska vi äta middag där, tillsammans med min störstasyster! Halleluja, så roligt!
Och så här blev det ...
På väg hem från apoteket.
Jag har passerat den långa bokallén och närmar mig havet.
Nej, någon subventionerad blodtryckstablett av märket Cozaar, blev det inte, vad än läkaren har skrivit om att "får ej bytas".
"Den som får biverkningar av annan medicin, får helt enkelt betala 598 kronor för att få tillgång till t.ex. Cozaar", säger apoteksdamen myndigt.
Visst, jag förstår att samhället sparar enorma summor på att alltid se till att patienten får det billigaste läkemedlet, men om det nu inte fungerar ?
Jag har råd att betala dom sex hundra kronorna, men säg att jag inte hade haft det?
Säg att jag hade levt på en ynklig pension?
Ska människor med sämre ekonomi få dras med medicinska biverkningar, bara för att man inte har råd att lägga ut kanske 2400 kronor per år till ett läkemedel som fungerar bra för just den patienten?
Helt ärligt, så finner jag det bedrövligt!
"Det gäller att vara b e s t ä m d ...."
Så här är det: när jag första gången får blodtrycksmedicin, får jag en sort som heter Ramipril.
Den resulterar i våldsam torrhosta som varar i två, tre månader och jag börjar tro att jag drabbats av lungcancer.
Vid läkarbesök i Ystad - nu m å s t e jag få hjälp mot hostan som gör mig tokig ! - säger läkaren att .., "jaha, du har Ramipril, ja, men den ger ofta hosta, den byter vi ut!"
Då får jag Cozaar.
Därmed får jag också ett nytt liv.
Efter något år sätts Cozaar ut, nu har patentet upphört och jag ska få en billigare variant, Losartan.
"Inga problem, det är exakt likadant som Cozaar!" säger läkaren och senare: apoteksdamen.
Det är mycket möjligt att innehållet är detsamma, men för mig fungerar det inte.
Jag får senadrag och värk i benen och blir obegripligt trött.
Försöker få byta ut Losartan mot Cozaar och visst, det får jag, men får då betala flera hundra kronor mera!
Så det gör jag.
Mår bra.
För en tid sedan skulle jag hämta ut en ny omgång blodtrycksmedicin, men upptäcker att jag har kvar Losartan och tänker att .., ja, nu gör jag ett nytt försök.
Fem dagar senare blir jag hysteriskt trött .., sover ett par timmar mitt på dagen och på kvällen och hela natten och får kramp i låret.
Samma sak nästa dag.
Och nästa.
Nu ska jag göra ett nytt försök att få byta ut till Cozaar, utan extrakostnad.
För män tycks det inte vara några problem.
"Det var hur lätt som helst! Jag krävde helt enkelt att få en annan medicin!" säger en av männen, han som fick byta till den dyrare varianten, utan att behöva lägga mellanskillnaden.
Själv har jag minsann försökt, utan resultat.
Vi får väl se hur det går.
Uppdaterat: det fungerade! "Får ej bytas ut!" står det nu på receptet, så nu ska jag - förfärligt hostande - åka till Getinge och hämta ut Cozaar! L y c k a.
Så här är det: när jag första gången får blodtrycksmedicin, får jag en sort som heter Ramipril.
Den resulterar i våldsam torrhosta som varar i två, tre månader och jag börjar tro att jag drabbats av lungcancer.
Vid läkarbesök i Ystad - nu m å s t e jag få hjälp mot hostan som gör mig tokig ! - säger läkaren att .., "jaha, du har Ramipril, ja, men den ger ofta hosta, den byter vi ut!"
Då får jag Cozaar.
Därmed får jag också ett nytt liv.
Efter något år sätts Cozaar ut, nu har patentet upphört och jag ska få en billigare variant, Losartan.
"Inga problem, det är exakt likadant som Cozaar!" säger läkaren och senare: apoteksdamen.
Det är mycket möjligt att innehållet är detsamma, men för mig fungerar det inte.
Jag får senadrag och värk i benen och blir obegripligt trött.
Försöker få byta ut Losartan mot Cozaar och visst, det får jag, men får då betala flera hundra kronor mera!
Så det gör jag.
Mår bra.
För en tid sedan skulle jag hämta ut en ny omgång blodtrycksmedicin, men upptäcker att jag har kvar Losartan och tänker att .., ja, nu gör jag ett nytt försök.
Fem dagar senare blir jag hysteriskt trött .., sover ett par timmar mitt på dagen och på kvällen och hela natten och får kramp i låret.
Samma sak nästa dag.
Och nästa.
Nu ska jag göra ett nytt försök att få byta ut till Cozaar, utan extrakostnad.
För män tycks det inte vara några problem.
"Det var hur lätt som helst! Jag krävde helt enkelt att få en annan medicin!" säger en av männen, han som fick byta till den dyrare varianten, utan att behöva lägga mellanskillnaden.
Själv har jag minsann försökt, utan resultat.
Vi får väl se hur det går.
Uppdaterat: det fungerade! "Får ej bytas ut!" står det nu på receptet, så nu ska jag - förfärligt hostande - åka till Getinge och hämta ut Cozaar! L y c k a.
Över förväntan ...
Lyssnade igår till (s)-ledaren Håkan Juholts sommarpratande.
Det var inte det sämsta, ska jag säga.
Och härlig musik var det också.
Nu ska jag reprislyssna till herr Wikström.
(Det är vad jag gör nu och åååå, vilket underbart språk den mannen har!)
Lyssnade igår till (s)-ledaren Håkan Juholts sommarpratande.
Det var inte det sämsta, ska jag säga.
Och härlig musik var det också.
Nu ska jag reprislyssna till herr Wikström.
(Det är vad jag gör nu och åååå, vilket underbart språk den mannen har!)
Ibland vet man precis ...
Det händer, särskilt när det är dags att betala räkningar, att jag funderar över nyttan att ha en dagstidning.
Eller nyttan och nyttan?
Man kan ju läsa samma tidning på nätet.
Mer som att det känns aningen lyxigt.
Men så, en ledig måndag i augusti - faktiskt idag -, ligger jag på soffan Ektorp och har en svart hundvalp vid mina fötter och där ligger jag och läser DN från första till sista sidan och det är inget annat än ren och skär glädje.
Ja, mer än så, faktiskt.
För när jag har kommit till Kulturdelens sida 2 och 3 och där har läst reportaget om Olle Ljungström (fantastiskt skrivet av Sanna Torén Björling!) och njutit av det underbara fotot (av Stefan Edetoft), då vet jag precis.
Det är för sånt här, som jag mer än gärna betalar fakturan till DN.
Tre måndagsfönster från ....
... grannlandet i öster, nämligen från Österbotten.
Vilka vackra byggnader!
Vilka jordnära färger!
Det var den flitiga "ellem" från Skellefteå som kom ihåg att ta fram kameran och bli fönsterfångerska!
// Fler som vill vara med?
Fånga då ett eller flera fönster och maila bilden till bisse151@gmail.com.
Kan du avvara blixtbilder, blir jag överlycklig!
söndag 7 augusti 2011
Flera fönster från ...
... nordvästra Skåne, nämligen hos Monets svåger.
Så frodigt där tycks vara!
Och så grööönt och skönt!
Litet möte, eller stort ...
Roger (från England, men sedan flera år tillbaka boendes i Harplinge i landet Halland, det var han som diskuterade så engagerat förra helgen ..), Alice (som kunde vara släkt med AP:s Nelly) och så Harry, med vit svanstipp.
Nere vid havet sprangs och skuttades det och vi sa ..."ja, tänk .., om man bodde i husen där ängen tar vid .., vilken utsikt dom måste ha .., havet - morgon som kväll -!"
Nära havet ...
För att liksom ta adjö av all ledighet (läs: jag har tappat sugen att laga middagsmat ...) åker vi till Ugglarps Camping bara några kilometer från det gula huset och så blir det söndagsmiddag där.
Inga märkvärdigheter.
Menyn är mer än enkel (man får vänta länge på att bli serverad, trots att antalet gäster är få ...) och vi väljer var sin pizza och jag tar ett glas husets rött (smakar förfärligt, men det säger jag inte förrän vi betalar, på en griffeltavla står nämligen att husets vin ska ge gästen en smakupplevelse och det gjorde det också, men åt andra hållet, men det var ju inte den rara servitrisens fel ...) och vi sitter ute och njuter av ljumma och rejält friska havsvindar.
Luften är comfortmjuk och doftar h a v.
Och pizzorna är goda - tunn, tunn botten och gott om fyllning - och skulle jag någonsin drömma om att bo i tält, ja, då vore den här campingen ett suveränt alternativ!
Harry fick stanna hemma och vi smyyyyyger mot ytterdörren för att kolla om där är tyst?
Jodå, han ligger och sover på sin bädd.
På altanen sitter pElle och funderar över livet.
Eller nåt.
För att liksom ta adjö av all ledighet (läs: jag har tappat sugen att laga middagsmat ...) åker vi till Ugglarps Camping bara några kilometer från det gula huset och så blir det söndagsmiddag där.
Inga märkvärdigheter.
Menyn är mer än enkel (man får vänta länge på att bli serverad, trots att antalet gäster är få ...) och vi väljer var sin pizza och jag tar ett glas husets rött (smakar förfärligt, men det säger jag inte förrän vi betalar, på en griffeltavla står nämligen att husets vin ska ge gästen en smakupplevelse och det gjorde det också, men åt andra hållet, men det var ju inte den rara servitrisens fel ...) och vi sitter ute och njuter av ljumma och rejält friska havsvindar.
Luften är comfortmjuk och doftar h a v.
Och pizzorna är goda - tunn, tunn botten och gott om fyllning - och skulle jag någonsin drömma om att bo i tält, ja, då vore den här campingen ett suveränt alternativ!
Harry fick stanna hemma och vi smyyyyyger mot ytterdörren för att kolla om där är tyst?
Jodå, han ligger och sover på sin bädd.
På altanen sitter pElle och funderar över livet.
Eller nåt.
Nu är det bara att invänta posten ...
Nu är det slut ...
Mord i sikte ...
Vaknar till ett förfärligt tjatter från familjen Skata, men även av ett annat ljud .., ett skräckslaget skriiiande.
Lämnar sängvärmen och ställer mig vid söderfönstret och tittar ut.
Jo, där på grannens gräsmatta ser jag sju skator som står samlade i ring runt en fågel - en trast eller stare eller hackspett - och nu förstår jag .., dom har tänkt sig att äta färsk pippi till frukost och funderar väl som bäst på hur man bäst ska avrätta den arma krabaten.
Och ja, jag vet att naturen är precis så grym och att vi människor inte är ett dugg bättre ( i kylskåpet en trappa ner ligger t.ex varmrökt bog i skivor, någon stackars gris som fått sätta livet till för att jag ska ha gott pålägg .., skillnaden är bara att det är någon annan som sköter avlivandet ...), men detta - sju mot en - , uthärdar jag inte att se, så precis som i Ystad när jag om nätterna sprang ut i bara särken och hojtade åt stökiga och brölande pojkar som i fyllan och villan skulle slåss, gör jag nu samma sak.
Hojtar först!
Klappar i händerna!
Sen går jag ut och vid det laget har skatorna förskräckt flugit sin väg och den arma fågeln - den som skulle förvandlas till frukost -, gömmer sig under rhododendronbuskaget och blir kanske uppäten lite senare, ja, säkert blir det så.
Men aningen bättre känns det.
Vaknar till ett förfärligt tjatter från familjen Skata, men även av ett annat ljud .., ett skräckslaget skriiiande.
Lämnar sängvärmen och ställer mig vid söderfönstret och tittar ut.
Jo, där på grannens gräsmatta ser jag sju skator som står samlade i ring runt en fågel - en trast eller stare eller hackspett - och nu förstår jag .., dom har tänkt sig att äta färsk pippi till frukost och funderar väl som bäst på hur man bäst ska avrätta den arma krabaten.
Och ja, jag vet att naturen är precis så grym och att vi människor inte är ett dugg bättre ( i kylskåpet en trappa ner ligger t.ex varmrökt bog i skivor, någon stackars gris som fått sätta livet till för att jag ska ha gott pålägg .., skillnaden är bara att det är någon annan som sköter avlivandet ...), men detta - sju mot en - , uthärdar jag inte att se, så precis som i Ystad när jag om nätterna sprang ut i bara särken och hojtade åt stökiga och brölande pojkar som i fyllan och villan skulle slåss, gör jag nu samma sak.
Hojtar först!
Klappar i händerna!
Sen går jag ut och vid det laget har skatorna förskräckt flugit sin väg och den arma fågeln - den som skulle förvandlas till frukost -, gömmer sig under rhododendronbuskaget och blir kanske uppäten lite senare, ja, säkert blir det så.
Men aningen bättre känns det.
Söndagsfönstret ...
... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.
När bilden tas är klockan kring halv åtta på lördagmorgonen.
Snart ska kaffet serveras, vi bara väntar på att Maria ska bli klar med sin hårtorkning.
Uppe till vänster om äppelträdet skymtar en liten svart krabat som leker med en plastbytta.
Och mannen som sitter och studerar sin I-phone (det måste vara vad alla i den åldern och yngre sysslar med större delen av den lediga tiden ...), är den rare mågen.
Han som är Vädur och storebror och har vänster tumme upp.
(Sysslar med pengar, ja, då borde man ju vara analytiskt lagd!)
Därtill gift med ett Lejon som är storasyster och har höger tumme upp.
En Vädur och ett Lejon ..., båda storasyskon .., där borde det vara starka viljor i rörelse, kan man gissa.