Det var några veckor före jul som hon upptäckte knölen.
Och detta var inte första gången, det har gått några år sedan det ena bröstet opererades.
Nu kom oron tillbaka och det togs prover och så återstod en enda lång väntan.
"Är du orolig ..?" sa jag.
"Nja, inte så farligt ...", svarade hon som alltid tycks så lugn.
Idag lade hon sin vänstra arm runt mina axlar och så loooog hon varmt och sa att ..."vet du, på själva julaftonen ringde läkaren och berättade att nu hade dom fått resultatet .., det var inte cancer".
Det kan man ju förstå, att en bättre och finare julklapp kunde hon omöjligen ha fått.
Just det ordet: Besked har jag väldigt svårt för numera. Men jag andades ut i slutet av inlägget. Härligt!
SvaraRaderaLena: ja, fast hon har verkat så lugnt, så förstår man ju ..., och jag såg lättnaden inom henne!
SvaraRadera...och så blir jag så glad att läsa att de gör så som den läkaren....ringer...oavsett vilken dag den än är. :-)
SvaraRaderaSkönt!
Tankevågor: visst var han omtänksam! Det tänkte jag också på.
SvaraRaderaÅ vilken lycka!
SvaraRaderaUnderbart!
SvaraRaderaHan glad´de sig nog åt att få lämna det beskedet.
Eva i Tyresö
AP och Eva i Tyresö: jaaa .., tänk vad vissa samtal kan göra skillnad!
SvaraRadera